Om åren i svensk politik kring 2020 någon gång i framtiden ska sammanfattas med en mening blir det kanske: Vi har varit naiva. Hur kan någon vilja vår lilla öppna demokrati illa, frågade vi oss, trots alla tecken på motsatsen. DN:s besök på en trollfabrik i S:t Petersburg för snart nio år sedan (2/5 2015), ”de är Putins soldater på nätet”, fick liten uppmärksamhet. Visst var nätkommentarerna besvärliga på många sätt, men knappast ett hot mot statens kärna.
Sverige befinner sig 2023 under hot, både inre och yttre sådana. Det fruktansvärda terrordådet i Bryssel hänger faktiskt ihop med brott mot välfärden i Sverige, med gängkriminella uppgörelser och LVU-kampanjer. Det hänger också ihop med skador på kablar och gasledningar i Östersjön. Någon vill åt den lilla öppna demokratin och rubriken för alla försök kan sägas vara ”påverkan”.
Den nuvarande och den förra regeringen har reagerat, sent men ändå. Anslutningen till Nato är en process som gått in på andra året utan att gå i mål. Den är hela tiden ”nästan klar”, men medan vår önskan om skydd ligger där för öppen ridå är den också föremål för påverkan, av inhemska opinioner i Turkiet och Ungern men också av storpolitiska intressen i Mellanöstern, EU och USA. I bakgrunden finns hela tiden styret i Moskva.
Den M-ledda regeringen ser som sin uppgift att täppa till luckor i lagstiftningen, att steg för steg återupprätta bilden av ett tryggt land med säkra gränser. Oppositionen följer med, de har ju (liksom den förra M-regeringen) varit naiva. Därför säger statsminister Ulf Kristersson (M) efter terrorattentatet, med paus mellan varje ord: ”Den som fått avslag på sin asylansökan ska lämna landet”.
”Det finns inga illegala flyktingar” var en vanlig uppfattning i Sverige för 8-10 år sedan, hos hjälporganisationer men också i politiken. Malmö beslutade exempelvis om att ge försörjningsstöd till papperslösa. Det var naivt, exemplifierat av de papperslösa terroristerna Rakhmat Akilov och Abdesalam Lassoued, men också av mångårig och hänsynslös exploatering av den svenska välfärdsstaten.
Den som har synpunkter på den så kallade angiverilagen, skyldigheten för offentliganställda att anmäla illegala invandrare, kommer att ha uppförsbacke efter Brysseldådet. Det är illa, eftersom det öppna och tillitsfulla samhället är det sista vi vill kasta ut. Att ”tro andra om gott” är ett fundament för rättsstaten som inte direkt kan översättas med att ”vara naiv”.
I Moskva ler Vladimir Putin, som en tröst när stridsvagnarna inte levererar. Tänk att några tusen hatkommentarer kunde ge sådan utdelning.