Publicerad: 2011-12-20 00:00
I FP:s ställningstagande finns i alla fall en viss konsekvens. Partiet har profilerat sig som Europavänligt och är uttryckligen för att införa euron i Sverige. Motivet är främst att Sverige ska tillhöra EU-samarbetets kärna och vara med vid bordet när de viktiga besluten fattas. Detta passade FP-ledningen åter på att framföra efter det senaste EU-toppmötet, trots att beslutet nu gäller något annat än euron.
Socialdemokraternas omedelbara nej ska nog däremot ses i ljuset av att Håkan Juholt desperat söker en fråga som kan höja förtroendet för partiet och honom själv. Avregleringarna verkade bra. Men han visste inte riktigt vad han skulle tycka om vård och skola som bröt av tillräckligt mot regeringens uppfattning. Och järnvägen vill han vänta med tills det blir riktigt kallt, har han sagt. Det blev ett misslyckat utspel om telemarknaden (hundra procents täckning av alla operatörer) så länge.
Så kom en pakt singlande förbi. Och 80 procent av svenska folket är för närvarande emot att införa euron. Partiledaren högg till på juholtskt vis och sade bestämt nej. Detta ska vi inte vara med i under några omständigheter, var beskedet. Men när han nu i vanlig ordning börjat backa från sitt uttalande är det inte bara förtroendet för S som skadas. Just denna fråga bevakas av 26 andra regeringar i EU.
Och inte blir det bättre när den ekonomiske talespersonen Tommy Waidelich säger sig vara beredd att förhandla med regeringen (i SVT:s Agenda i söndags). I somras sa han att han inte kommer att se euron i Sverige under sin livstid. Nu villkorar han medlemskapet i pakten med att budgetreglerna ska undantas och den svenska lönebildningen skyddas.
Fredrik Reinfeldt söker en bred uppgörelse kring en avgörande fråga för EU:s (inte bara eurozonens) framtid. Men det är svårt när det största oppositionspartiet är i kris och driver fritt utan roder, en sanning som nu börjar bli känd även utanför landets gränser.