Alliansen vann valet 2006 på jobbfrågan och slutade sen aldrig prata om jobben. Varje större reform motiveras med arbetslinjen: fler ska arbeta, och de som arbetar ska arbeta mer. Folkpartiet i sin tur gick till val med löften om omfattande skolreformer. Och mycket riktigt, partiet har inte heller slutat prata skola och utbildning. Först som skolminister och sedan utbildningsminister har Jan Björklund varit motorn bakom en imponerande omläggning av skolpolitiken.
Inför valet har både Alliansen och Allianspartiet Folkpartiet valt att återigen gå till val på sina respektive paradfrågor: jobb och skola. Arbetslinjen är viktig att hålla fast vid, skillnaderna mellan blocken är fortfarande tydliga. Om det senare blir en valvinnare är mer tveksamt, i alla fall om väljarna tar ställning till nya sakfrågor, inte en generell inriktning.
Det är svårt att skaka av sig intrycket av att det folkpartistiska kampanjarbetet går på tomgång när man ser vilka skolpolitiska utspel Jan Björklund hittills har presterat. Att föräldrarna ska sitta med i klassrummet, javisst, men är det verkligen ett beslut som ska fattas av regering och riksdag, borde det inte vara upp till varje enskild skola att upprätta sina egna ordningsregler?
Eller ta det senaste utspelet om teoretiska elitklasser redan i högstadiet. Visst ska även teoretiska begåvningar stimuleras och uppmuntras, men det bör ske inom ramen för det vanliga skolsystemet. Var är tilltron till individualisering och lärarnas kompetens? Vad kan bäst stimulera alla de studiebegåvade eleverna i vårt land - tio elitklasser med trettio elever vardera eller kunniga och engagerade ämneslärare?
Björklunds problem är hans tidigare framgång. Alla stora skolreformer har redan genomförts eller åtminstone inletts under den gångna mandatperioden. Det finns helt enkelt inte så mycket att göra än att övervaka arbetet - och det ger uppenbarligen inte de rubriker som Folkpartiledaren önskar sig.
Några större konfliktytor finns inte heller kvar. Oppositionen har på det stora hela köpt inte bara Björklunds problemformuleringar, utan även hans lösningar. Väljarna är också med på noterna. Enligt en opinionsmätning från Sifo publicerad i Aftonbladet vill 76 procent ha betyg från sjuan eller tidigare och 82 procent vill att det ska vara mer ordning och reda i skolan.
Det går knappast att toppa med sakpolitiska utspel som inte är oerhört skruvade eller som upplevs som antingen för extrema eller för perifera. Alliansen och Folkpartiet har ett starkt stöd för sin skolpolitik. Det är genom att framstå som trovärdigast i skolfrågorna som väljarna ska lockas, inte genom huvudlösa utspel som känns allt annat än genomtänkta. Jan Björklund har framgångsrikt drivit igenom sin skolpolitiska linje. Vill han verkligen kasta bort detta genom att gå på tomgång en hel valrörelse?