Blir det fler tummar?

Alliansen har länge kritiserats för att stirra i backen. Det kortsiktiga har dominerat, inte minst i fixeringen vid starka budgetsaldon. Därför är bra att man nu med vetenskaplig förankring tar ett helhetsgrepp om framtidsfrågorna. Men varför sätta igång ett nytt mastodontarbete innan regeringen tagit vara på de slutsatser som drogs av den förra liknande satsningen?

Globaliseringsrådet, bestående av representanter från allianspartierna och experter, tog under perioden 2007 till 2009 fram 35 gedigna rapporter med otaliga förslag för att rusta Sverige för en globaliserad framtid. De flesta har fortfarande inte genomförts. Det bidde bara en tumme. 
Den första fråga man kan ställa sig är om det verkligen är värt att dra igång en ny satsning när den förra gav så klen utdelning. Delvis är det exakt samma sakområden som nu ska ska snurras ett varv till. 

Men det finns vissa tecken på att det blir annorlunda den här gången. Enligt Globaliseringsrådets ordförande, Pontus Braunerhjelm, är en viktig skillnad att framtidskommissionen leds av statsministern och att alla fyra partiledarna är involverade.
När Globaliseringsrådet slutligen lämnade sina förslag var ordföranden, Lars Leijonborg, inte längre partiledare och bara Centerns partiledare var ledamot. Även om ministrar från de fyra allianspartierna var representerade kände sig alla partier tydligen inte bundna vid de idéer som lagts fram av rådet. Regeringen verkar ha dragit lärdom av erfarenheten och organiserar nu framtidskommissionen så att alla partier i högre grad ska lägga sin fulla tyngd bakom förslagen. Det bådar gott.

I nuvarande upplägg finns istället risk för att förslagen vattnas ur innan de ens blir offentliga. Det märks redan i valet av områden som ska diskuteras. Demografi, integration, jämställdhet och miljö är i sig viktiga frågor för framtiden. Men den känsliga frågan inom alliansen om arbetsmarknadsreglering, inklusive LAS, finns inte med. För en regering som poängterar arbetslinjen som lösningen för att bryta utanförskapet är det faktiskt oförklarligt.

I bästa fall leder framtidskommissionen till att regeringen dammar av några gamla förslag från Globaliseringsrådet som kan lyftas i ny och fräsch tappning. I sämsta fall blir det en ny tumme.