Publicerad: 2010-10-28 00:00
Högerdrömmen om den utplånade staten kan nu realiseras samtidigt som man lägger skulden på marknaden, heter det.
För premiärminister David Cameron är attackerna knappast oväntade. Han tog över ett budgetunderskott på mer än 1 500 miljarder kronor. Han visste vad som behövde göras och han visste att han skulle få fackföreningarna emot sig. Han visste också att det skulle bli högljudda protester i de delar av landet som haft en sämre ekonomisk utveckling, som i Skottland. Lite mer överraskande är kanske att han tycks ha den nye Labourledaren Ed Miliband med sig.
Varför ska man gå finansmarknaderna till mötes? Varför kan inte en suverän nation välja att ”satsa på välfärden”? Svaret är givet och ges exempelvis av Göran Persson (S), finansminister då Sverige hade en statsskuld på 80 procent av BNP: Utan ordning på ekonomin har man inga valmöjligheter alls. Eller med Perssons egna ord: Den som är satt i skuld är icke fri.
Samma svar gavs av Kanadas förre finansminister Paul Martin i en intervju med Sky News i veckan. När han tillträdde 1993 gick 36 procent av landets statsbudget till att betala räntor. Efter sanering har Kanada utvecklats till en av de mest välmående ekonomierna. ”Jag vill inte lägga mig i Storbritanniens politik genom att ge något råd”, sade han, och gjorde samtidigt just detta.
Labourledaren Ed Miliband har legat förhållandevis lågt, men sade nyligen i ett tal att han ”stöder neddragningarna”. Han såg visserligen faror med takten och manade till försiktighet i vissa sektorer, men principen stöder han. ”Vi måste ta reda på vad som gick fel och se till att det inte upprepas”, sade Miliband.
Samsynen är en av flera goda nyheter för David Cameron. På tisdagen kom också besked om ökad tillväxt i Storbritannien samt att analysföretaget Standard & Poor´s uppgraderat ekonomin i landet från ”riskabel” till ”stabil”. Storbritannien är att räkna med igen och det är på lite sikt också ett ansvarstagande Labour.