Publicerad: 2011-01-18 00:00
Frågan är inte om utan när en koordinerad attack kommer att ske. Vid Folk och Försvars rikskonferens i Sälen målar Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) upp scenarier där exempelvis infrastruktur- och energifunktioner slås ut av den nya precisa typ av virus som drabbade världen under 2010 i form av Stuxnet.
Vi vet alltså varken när eller hur och när det sker vet vi heller inte vem som ligger bakom. En viss politisk handlingsförlamning ligger nära till hands, och därför är det tur att EU har en kommissionär med ansvar för dessa frågor som heter Cecilia Malmström.
Malmström har fått upp it-brotten som ett av fem prioriterade områden för en ny säkerhetsstrategi för EU. I sina 41 punkter för en ny strategi (som ska diskuteras av ministerrådet i Budapest senare i veckan) utgår hon från det enkla faktum att brott ska beivras, även på internet.
Internet är i grunden ett frihetsprojekt och integriteten ska hela tiden finnas med i beräkningen hos lagstiftarna. Men vanlig kriminalitet, som till exempel stöld, måste kunna bekämpas också på nätet. Det gäller naturligtvis också terrorbrott.
Kunskap om it-brott är en bristvara både hos allmänhet och beslutsfattare. Var och en måste bli mer medveten och både individer och företag måste våga anmäla när de blir utsatta för it-brott. Men då gäller det som sagt att det finns ett brott att anmäla. I dag är det olagligt att punktera däcken på grannens bil men inte att skicka ett virus till hans dator.
EU och USA samverkar mot it-brott genom arbetsgrupper som tillsattes efter toppmötet i Lissabon i fjol. Cecilia Malmström vill också få med Nato, som har samma intressen för att komma i kapp utvecklingen, och sina förslag till lösningar.
Sverige behöver också en ny nationell säkerhetsstrategi mot it-brott. Den senaste kom 2006 och är inaktuell. Det finns ingen politisk oenighet kring detta. Håkan Juholt (S), ordförande i försvarsutskottet, har också rätt när han kräver att ansvaret för it-brotten tydliggörs, samlas till ett departement och en minister. Det är dags för regeringen att agera.
Av: Johan Rudström, ledarskribent