Publicerad: 2011-04-05 00:00
Men det är, som Zarembas reportage visar, också just här problemet ligger. Skolan kommunaliserades av Göran Persson och den socialdemokratiska regeringen 1991. Resultatet blev, precis som många förutspådde, att kvaliteten på undervisningen kom att variera allt mer mellan olika delar av landet. Flera faktorer har spelat in:
Lokala traditioner och kulturmönster slår igenom med allvarliga konsekvenser på orter där annat än utbildning har högre status. Många kommunpolitiker betraktar skolan som en utgiftspost som kan vägas mot vilka andra utgiftsposter som helst, oavsett konsekvenserna. En del tycker att deras i särklass viktigaste uppgift är att hålla ett lågt skattetryck. Och om det enda som räknas är låga kostnader så griper man i stället efter klyschor om alternativ pedagogik och nya ledningsformer eftersom riktig undervisning är dyrare. Friskolornas expansion efter 1992 beror antagligen delvis på kommunaliseringens effekter.
Zarembas reportage publicerades samtidigt som Håkan Juholt (S) i Svenska Dagbladet uttalade ett antal synpunkter på skolan. När Juholt tillträdde talade han om vikten av kunskaper. Nu upprepar han i stället de fraser om ”sorteringsskola” och ”katederundervisning” som alltid använts av dem som motsätter sig ett tydligare fokus på just kunskap. En socialdemokratisk ledare borde försöka tänka själv kring de klassklyftor som återuppstår om skolan inte fyller sin uppgift.
Kävlingefallet visar att dumsnål besparingspolitik till höger kan få precis samma konsekvenser som ideologisk kortslutning till vänster: Skolan slås sönder och de elever som inte kan få kompensation hemifrån för utebliven undervisning drabbas allra hårdast.
Den som har lust kan kritisera regeringens öppning för elitklasser. Men det som verkligen räknas är kvaliteten på undervisningen för alla andra barn. Utbildningsminister Jan Björklund (FP) vill att staten ska återta ansvaret för skolan. Moderaterna i regeringen vägrar. Nu är det dags att ge sig.