Publicerad: 2010-03-26 00:01, senaste uppdaterad: 2010-03-26 10:03
Litauens president lade in sitt veto mot denna lag när den antogs förra sommaren, men lagens anhängare kunde samla så många parlamentsledamöter att vetot annullerades.
Till dem som engagerats som talare vid Pridefirandet hör Sveriges EU-minister Birgitta Ohlsson. Hon tänker fullfölja sitt engagemang trots hotelser från rabiata grupper. Det är helt rätt. En lag som så uppenbart diskriminerar en utpekad grupp människor och samtidigt inskränker yttrandefriheten för alla kan inte accepteras inom en union som bygger på demokrati och mänskliga rättigheter. Det krävs engagemang på högsta nivå i andra EU-länder få att få parlamentet att upphäva den.
Den andra händelsen är svensk. Organisationen Sveriges unga muslimer har bjudit in en predikant som offentligt förespråkat dödsstraff för homosexuella handlingar (och dessutom kallat judar för "smuts"). Svenska organisationer får bjuda in vilka gäster de vill och ha vilka åsikter som helst, men lagen om hets mot folkgrupp kan naturligtvis vara tillämplig också på sådant som sägs vid religiösa sammankomster.
Högsta domstolen fastslog i fallet med den homofobe pastorn Åke Green att även om Green friades så var inte allt som kunde tänkas sägas i en predikosituation automatiskt fredat. Det avgörande är vad som sägs och med vilket syfte.
De flesta känner igen bigotteri och intolerans. Men en del snubblar ändå på argumenten. När Åke Green-fallet var aktuellt hävdade många att hans åsikter var representativa för Sveriges kristna. Nu insinueras att alla muslimer i Sverige instämmer i de attityder som den inbjudne Abdullah Hakim Quick uttrycker. Och det är lätt att föreställa sig personer som tror att alla litauiska katoliker delar de åsikter som uttrycks i "morallagen".
Extremister av det ena eller andra slaget gör sitt bästa för att få oss att tro just detta. Men de talar bara för sig själva. Tro och tolerans är inte varandras motsatser.