Publicerad: 2010-09-14 00:00, senaste uppdaterad: 2010-09-14 09:09
Det är ett skifte av perspektiv som har inletts, men som tar tid att genomföra.
Socialdemokraterna står på sig och talar om en regering som slår på de svaga. Ofta återkommande är att de politiska alternativen handlar om ”olika människosyn”. Man tar fram exempel på svårt sjuka som tvingats söka jobb. Se hit. Här är de sjukskrivna, de som drabbas av regeringens politik.
Partiet har alltså mycket klart för sig vilka de svaga är. I gruppen ingår alla som är sjuka eller arbetslösa samt nyanlända flyktingar. Dessa behöver mer stöd, trygghet och bidrag. Tidigare svaga grupper, som arbetare i låglönesektorer, är nu nästan helt frånvarande i debatten. De jobbar ju och lämnas därmed över till motståndarsidan i politiken.
Människosynen hos S tycks vara att man inte kan tänka sig blivande vårdbiträden eller lärare i gruppen ”sjuka och arbetslösa”. De senare befinner sig i stället i ett permanent tillstånd där man behöver hjälp.
Människosynen visar sig också när Mona Sahlin besöker valskolan för nyanlända flyktingar i Örebro: ”Och så slickar vi och sluter kuvertet”. Förstagångsväljarna leds fram till vallokalen av partiledaren. På vägen passeras ett S-valtält med reklam för partiet.
Att denna påverkan sker så oreflekterat kan bero på att ”valskoleeleverna” ses som svaga och därför måste rösta ”till vänster”, på partiet som företräder dem. Det har nog inte föresvävat arrangörerna att det här kan finnas alla sorters människor, såväl företagare som tjänstemän eller arbetare.
Fredrik Reinfeldt har fortfarande ofta svårt att freda sig när de utförsäkrade kommer på tal. Mona Sahlin vill öka pressen, men i stället för att kritisera i sak gör hon sig till talesperson för ”de svaga”. Effekten blir den motsatta och hon spelar Reinfeldt i händerna: det blir jobb-Sverige mot bidrags-Sverige.