Publicerad: 2011-12-22 00:00
När TCO och Novus Opinion undersöker saken svarar 61 procent av kvinnorna att de har huvudansvaret för julen, 10 procent uppger att det ligger på deras partner och 25 procent att man delar på ansvaret.
För männen är motsvarande siffror 28 procent (eget huvudansvar), 30 procent (partnern) och 33 procent (delat). Enligt männen är således julen nästan helt jämställd.
Som vanligt i frågor om jämställdhet går det både att glädjas över framsteg och bli missmodig över att vi inte kommit längre. Den tid då mannens uppgifter, likt för Karl-Bertil Jonssons pappa, inskränkte sig till ”hedersuppdraget” att sätta upp stjärnan i granens topp känns allt längre bort. I dag är det självklart att man hjälper till, särskilt om både mannen och kvinnan i ett hushåll jobbar heltid.
Ingen småbarnspappa med självaktning skulle numera påstå att han aldrig slagit in en julklapp. Även papporna far som tättingar under veckorna före jul, fixar och donar inför storhelgen. Men huvudansvarig? Nej, där är det lättare att tro på kvinnorna i undersökningen.
Det är trots allt i planeringen som den mesta negativa stressen sitter, mer än i själva utförandet. Att se till att allting klaffar, att allt finns på plats i rätt tid, att barnen är hela och rena och även att ge order om vad som behöver göras. Männen gör visserligen allt mer, men kvinnan är fortfarande den som ser till att det blir gjort.
Det krävs gemensamma krafter för att åstadkomma en jämställd jul. Det är inte bara männen som måste bryta med traditionen från tidigare generationer, utan även kvinnorna. Männen behöver få mer inflytande över helgplaneringen. Vi måste tillsammans bestämma oss för vilken nivå vi ska ha på julfirandet och hur vi ska åstadkomma detta. Det gemensamma beskedet från rådslaget kan då bli: Det blir ingen perfekt jul i år – till glädje för alla.