Publicerad: 2007-12-10 09:59, senaste uppdaterad: 2010-02-24 18:02
I det kristna västerlandet är antisemitismen, hatet mot judar, den "klassiska" formen av främlingsfientlighet. Antisemitismen är inte moraliskt mer förkastlig än andra former av grupphat, men den har särdrag som det tillhör allmänbildningen att känna till och en historia som saknar motsvarigheter.
Accepteras en form av grupphat som "normal" och rent av legitim eller respektabel så är spärrarna nedrivna också mot alla andra former. Därför kan inte hat mot en grupp vägas mot hat mot en annan, som om det ena skulle göra det andra mindre allvarligt. Däremot är det lätt att se att uttryckssätt och schabloner från en form av hatpropaganda ofta går igen i andra former av propaganda, som riktas mot andra grupper.
I det senaste numret av den antirasistiska tidningen Expo ägnas flera artiklar åt det hat mot muslimer som numera blivit en standardingrediens i högerextrema gruppers retorik. Fenomenet uppmärksammades också på UNT:s debattsida i går av Lisa Bjurwald, medlem av Expos redaktionsråd.
Ibland blir parallellerna till antisemitismen nästan övertydliga. I Expo återges ett flygblad med oklar avsändare där en muslim på väg "tillbaka till Mecka" tecknats på
exakt samma sätt som judar tidigare tecknades: löjliga kläder, tjocka läppar, stor näsa.
Men parallellerna går förstås djupare än så. Heléne Lööw, docent i historia i Uppsala, Göran Larsson, docent i religionsvetenskap i Göteborg och Expos medarbetare Daniel Poohl berör i var sin artikel en rad klichéer ur den antimuslimska propagandan som med små retuscheringar lika väl hade kunnat förekomma i antisemitiska aktstycken.
I flygblad och på affischer och hemsidor beskrivs våldtäkter och våldsbrottslighet som en typisk konsekvens av islam och av muslimers närvaro i Sverige eller andra länder. Påståendet är välkänt från hetspropaganda mot judar. Mer eller mindre tydligt målas bilden upp av en världsomfattande muslimsk sammansvärjning mot västvärlden - en direkt parallell till motsvarande beskyllningar mot judarna. Press, statsmakt och polis antyds vara köpta eller kontrollerade av muslimska intressen. Den som intresserat sig för antisemitismens uttrycksformer känner genast igen sig.
Det är lätt att tro att vågen av hets mot muslimer uppstått efter den 11 september 2001. Men samma saker som sagts efter detta datum sades också långt dessförinnan. I själva verket har vi att göra med en lång tradition där bärande element kan hittas redan för flera århundraden sedan, till exempel när turkarna anklagades för att äta människor - också det för övrigt en motsvarighet till antijudiska myter om ritualmord och slakt av kristna barn.
Men paralleller är aldrig exakta. I hetsen mot muslimer finns ett drag som, åtminstone för det mesta, saknas i hetsen mot judar. Många av de antimuslimska bloggarna, hemsidorna och aktivistgrupperna påstår sig försvara den västerländska demokratin mot den extrema sorts islamism eller jihadism som uppmanar till krig mot alla "otrogna" och som förvisso inte är någon demokratisk ideologi.
Men går man igenom vilka personer och grupper som står bakom alla dessa aktiviteter så blir mönstret åter tydligt. Expo listar över 70 personer, grupper, bloggar och organisationer runt om i Europa som ingår i ett aktivt antimuslimskt nätverk: praktiskt taget alla är omisskännligt högerextrema. Att Sverigedemokraterna och Nationaldemokraterna, liksom öppet nazistiska organisationer som Svenska motståndsrörelsen finns med i kretsen förvånar ingen. Att försöka mobilisera lokala opinioner mot muslimer eller mot moskébyggen hör, som Heléne Lööw påpekar, sedan länge till standardnumren i dessa gruppers verksamhet.
Som så ofta blir extremister med inbördes helt olika inriktning varandras förutsättningar. När högerextremister vill få människor att tro att alla muslimer tycker och uppträder som al-Qaida så finns det alltid islamistiska extremister till hands som försäkrar att al-Qaida står för den enda sanna bilden av islam.
För oss som förstår att inte ett ord av detta är sant måste det vara en hedersuppgift att inte låta hatet mot muslimer bli en del av den politiska normaliteten.