Miljöorganisationerna var besvikna efter mötet. Statsminister Fredrik Reinfeldt sade att man hoppats på mer, men att ”den globala politiska energin är ganska låg vad gäller de här frågorna”. De flesta av hans kolleger var också alltför upptagna av ekonomiska realiteter på hemmaplan för en avstickare till Brasilien. Sedan klimatmötet i Köpenhamn 2009 uppfattas klimatfrågan som allt mindre akut, och planerna för att lösa den som allt mindre ambitiösa.
Forskningen om klimatet fortsätter med oförminskad intensitet och FN:s klimatpanel IPCC sammanställer resultaten. Nya modeller visar att uppvärmningen i Arktis går fortare än befarat, och än en gång slås det fast att det är mänskliga aktiviteter (utsläpp av växthusgaser) som ligger bakom. Tidningen The Economist skriver att det visserligen är allvarligt och att utvecklingen bör hejdas, men också att ett varmare Arktis öppnar för fiske och oljeborrning längst uppe i norr.
Människan har inte kunnat lösa klimatfrågan politiskt och väljer nu att titta åt ett annat håll, vilket också Riomötet visar. Se här, fattigdomen har minskat och befolkningstillväxten är under kontroll. Världen har blivit bättre på en rad områden. Klimatet framstår snarare som ett undantag, om än ett stort och mycket dystert sådant.
På ett sätt sammanfaller dock resultaten från Rio med en önskan att hejda den globala uppvärmningen. Beslutet om att utarbeta hållbarhetsmål för alla länder fram till 2015 måste innebära ökad satsning på förnybar energi. Synsättet jämställer i-länder och u-länder på så sätt att syftet inte blir att sätta hämsko på de senares tillväxt, så länge den är hållbar.
Hoppet står till att hållbarhetsmålen kan utvecklas till en sorts ”tävling” i grön tillväxt, och då kommer så att säga utsläppsminskningarna på köpet. För att komma först måste också ansträngningarna fortsätta, lokalt och regionalt, i Uppsala, Sverige och EU. Uppgivenheten får inte tillåtas ta över.