Publicerad: 2010-05-20 00:00
Även i övrigt är möjligheterna att ge den ekonomiska politiken en ideologisk profil mycket begränsade.
Socialtjänstlagen (äldreomsorg och sociala insatser) och skollagen (skola och barnomsorg) talar om precis vilken service en kommun är skyldig att erbjuda sina invånare. Nästan hela budgetutrymmet går åt till att uppfylla lagens krav. Det är således ganska enkelt att vara kommunpolitiker: x kronor per barn/äldre (lagen) gånger y (behovet), är lika med z kronor i nästa års budget.
Till 2011 ökar antalet förskolebarn i Uppsala kommun. Och både majoritet och opposition väljer att profilera sina budgetförslag med ”satsningen på förskolan”. De rödgröna säger att man satsar 100 miljoner kronor ”extra” på förskolan (18 miljoner mer än majoriteten). Trots att man alltså inte har något val. Behoven måste ju tillgodoses.
Oppositionen tycktes också inse att det lät lite fattigt med några miljoner ytterligare till förskolan. Lite mer kan man allt kräva av en ny färdriktning. Därför kryddades budgetförslaget med några rödgröna förslag på riksplanet: Om vi får en rödgrön regering får Uppsala 1 400 nya jobb-, praktik- och utbildningsplatser, heter det. Dessutom kan ”kvinnorna i offentlig sektor” få rätt till heltid.
Än så länge har dock Marlene Burwick och de lokala rödgröna begränsat inflytande över Arbetsförmedlingen och arbetstidslagstiftningen. Och att lokalt gå till val på riksfrågor lär inte öka engagemanget hos väljarna i Uppsala.
Om det ska hetta till i kommunpolitiken måste man gå utanför driftsbudgeten och diskutera plan- och byggfrågor. Säg översiktsplan, förtätning, spårvägstrafik, Ärna eller arenor och plötsligt vet vi var de lokala partierna står. Det är väl också om detta som den lokala valrörelsen kommer att handla. Budgetprocessen lär förbli en ljum tillställning, om än klädd i ideologiska termer.
Av: Johan Rudström Ledarskribent