Publicerad: 2009-01-13 00:01, senaste uppdaterad: 2010-03-31 17:03
Nåde den som tafsar på tryggheten. Det är bara att erkänna det, vi är ett trygghetsälskande folk. Trygghetsnarkomaner skulle vissa säkert dra till med. Inte konstigt då att det var först när moderaterna slutade tala om systemskifte som det blev maktskifte.
Det skär säkert i hjärtat på de mest hårdföra marknadsliberalerna, men kanske är det bara att acceptera att det är så det är - och det är så det kommer att förbli. Och varför skulle tryggheten var någonting negativt, någonting som en borgerlig regering skulle vilja skjuta i sank? Tvärtom kan tryggheten få människor att våga pröva nytt och att utvecklas. Men det beror förstås på vad man läser in i begreppet.
Turordningsprinciperna i Lagen om anställningsskydd (Las) är ett uttryck för den starka svenska anställningstryggheten. Sist in, först ut, lyder principen. Turordningsreglerna har funnits sedan 1974, men har sedan länge passerat bäst före-datum. På ett effektivt sätt stänger Las ute bland annat ungdomar, vissa invandrargrupper och långtidsarbetslösa. Och tryggheten för de anställda är en chimär, enligt näringslivsforskaren Magnus Henrekson. Varudeklarationen stämmer inte.
I söndagens DN Debatt ifrågasätter han Las. Han anser att "om man verkligen vill värna den enskildes trygghet på dagens dynamiska och turbulenta arbetsmarknad krävs andra system än dagens."
För i praktiken ger inte Las något större skydd. IF Metalls avtalssekreterare uppger att turordningsreglerna frångås i "nio fall av tio". Den trygghet som Las är tänkt att ge kan nämligen förhandlas bort i kollektivavtal. Även PTK uppger liknande siffror.
Enligt Henrekson finns det vissa som tycker att detta är bra eftersom "problemen på svensk arbetsmarknad härrör från för mycket trygghet" men " Detta är en felaktigt slutsats ... omställnings- och inkomsttrygghet starkt (är) efterfrågade nyttigheter, särskilt i tider av stora omställningsbehov och hög konkurrens."
Regeringen gör rätt som inte nonchalerar det svenska trygghetsbehovet, men det kan tillfredsställas på andra sätt än via ett krampaktigt kramande av gamla lagar. Det är ju inte tryggheten som är problemet, utan utformningen. Hellre en generös a-kassa och sämre anställningstrygghet än tvärtom. Arbetsmarknadstrygghet är bättre än anställningstrygghet.
Av: Karl Rydå Ledarskribent