Det som skett i Thailand innebär i praktiken att regeringen steg för steg har gjorts maktlös. Försöket i februari att lösa den politiska krisen genom nyval misslyckades eftersom oppositionen bojkottade valet. Regeringen blev därmed bara en interimsregering i väntan på ännu ett val. Häromveckan avsatte en domstol premiärminister YingluckShinawatra. I tisdags införde militären undantagstillstånd och beslutade om censur av landets medier. I går tog generalerna också formellt kontroll över regeringen.
Det kan ta lång tid innan soldaterna återvänder till barackerna. Arméchefen har kallat båda sidor i den förgiftade politiska striden i landet till samtal, men polariseringen är sådan att inga kompromisser eller ens normala samtal förefaller möjliga. Men militärstyre är ingen lösning på Thailands djupa politiska problem.
Militären vill ge intrycket att den genom sin aktion ställer sig över de två politiska lägren, de ”röda” och de ”gula”. I viss mån är detta naturligtvis också sant. Presscensuren drabbar båda sidor och både regeringsvänliga och regeringsfientliga manifestationer har stoppats.
Ändå är den konkreta effekten av vårens och veckans händelseutveckling att den nu avsatta regeringens motståndare får som de vill. Ilskan mot regeringen och familjen Shinawatra, som helt dominerar det ”röda” lägret, är så stor att oppositionen inte längre bryr sig om normala politiska spelregler.
Familjen Shinawatra, först multimiljonären Thaksin, sedan hans syster Yingluck, har vunnit alla val sedan 2001 på en politik som bland mycket annat innebär subventioner till utvecklingsprogram på den fattiga landsbygden i norr och öster. Men oppositionen beskriver samma sak som röstköp i stor skala och hävdar att regeringen är djupt korrumperad. Thaksin Shinawatra anses vara en av Asiens rikaste män.
Konflikten skär rakt genom samhället. Den är delvis en kamp mellan olika elitgrupper men har också regionala och klassmässiga inslag. Thaksin avsattes i en tidigare militärkupp 2006 och lever nu i exil i Dubai. Det var Yinglucks försök att ge honom amnesti och rätt att återvända som utlöste den senaste orosvågen. Men till skillnad från i andra länder vill oppositionen inte ha nyval – eftersom man räknar med att förlora. I stället har demonstranterna krävt att en ”folkets församling” – utsedd utan val – ska skriva om författningen. Ännu en faktor är monarkins roll – den får inte kritiseras, men kungen är gammal och tronföljaren antas stå närmare Thaksin.
Vad man än kan säga om familjedynastin Shinawatra så är det ohållbart att underkänna valresultaten för att ”fel” sida vunnit. Om regeringen är så katastrofal för landet som oppositionen hävdar så skulle den ändå förr eller senare förlora.
Nu tar armén över helt och hållet, åtminstone tills vidare. Men frågan hur en annan regering ska kunna få legitimitet förblir obesvarad.