Publicerad: 2010-08-19 00:00
Men att upphandla är svårt och Riksrevisionens granskning av statliga upphandlingar visar på några återkommande problem.
I underlaget till upphandlingen måste man formulera tydliga kriterier för vad man vill få ut av det som ska utföras. Detta ligger sedan till grund bedömningen av kvaliteten på anbuden. Ett dåligt underlag gör det omöjligt att bedöma vilket anbud som är bäst.
Otydliga och flummiga kriterier betyder att priset blir vad som oftast fäller avgörandet i upphandlingen. Bussbolag som regelbundet lägger anbud på trafik formulerar, liksom byggbolag som regelbundet renoverar skolor, till förvillelse likadana anbud. Det blir lägst pris som vinner.
Därmed får också själva prisuppgiften en mycket hög status i upphandlingen. Och riskerna att konkurrensen sätts ur spel är uppenbara. Det räcker ju med att en siffra yppas för att allt ska vara förstört. Att detta kan leda till kartellbildning har vi sett flera exempel på just i byggbranschen, även om bevisläget ofta är svårt för utredaren, Konkurrensverket.
En konsekvens kan också bli, som i fallet UL, att enskilda tjänstemän lockas att avslöja läget i upphandlingen. Det räcker ju som sagt med en siffra eller två.
Dåliga upphandlingar leder också till orimligt låga bud och bussbranschen tycks vara särskilt drabbad. Nyligen avbröt företaget Arriva flera stora trafikavtal i Skåne och Småland efter endast fem av åtta år. Företaget fick inte verksamheten att gå runt och har drabbats av stora problem med trasiga bussar. I slutändan blir det resenärerna som får lida.
Kompetens för att göra bra upphandlingar finns på myndigheterna och bolagen, eller går lätt att skaffa. Kvaliteten måste alltid vara det avgörande för den som köper in varor och tjänster till det allmänna. Först när kvaliteten kan garanteras kan en prisjämförelse bli aktuell.