Publicerad: 2010-06-18 00:00
Den slitna Gränby ishall och Studenternas IP duger inte om Uppsala ska fortsätta vara en attraktiv stad. Samtidigt är kanske en arena för 5 000–6 000 åskådare att ta i när publiksnittet är dryga tusen på matcherna i dag.
Om en norrländsk stad, vilken som helst, börjar få en sliten arena hålls ett möte mellan storföretaget, kommunen och idrottsklubben. Med gemensamma krafter kan sedan projektet ros i land. Kanske inte alltid med stor enighet, men målet är detsamma för alla parter. Arenan är lika viktig för orten som en gång ”kyrkan mitt i byn”.
I Uppsala är det givet att det är politikerna som måste ta täten om det ska byggas gemensamma anläggningar. Näringslivet ligger lågt. Phadia och GE Healthcare har sina logotyper på husen, men är osynliga i staden Uppsala. Sponsring finns, till unga naturvetare eller entreprenörer, men idrotten bryr sig ingen om.
Med förutsättningen att en arena behövs i Uppsala är det alltså politikerna som måste dra lasset. Man har heller ingenting att vinna på att vänta, på ett näringsliv som inte kommer. Man måste sätta ned foten och det har kommunstyrelsen gjort. Med det väl utredda alternativet Gränby.
Det positiva är att arenan kan bli verklighet snabbt, redan 2012–2013. Och att näringslivet ändå finns med som finansiär och risktagare. Och att Gränbyfältet är en på alla vis lämplig plats.
Det negativa är förstås att skattebetalarnas pengar riskeras i projektet, genom det räntefria lånet på 150 miljoner kronor till bygget. I utbyte får vi en arena, men inget inflytande över bolaget som ska driva den. Dessutom finns alltför många exempel på stora byggen där kostnaderna drar iväg och där skattebetalarna i slutändan får betala.
Det finns inga alternativ, enligt den politiska majoriteten, och sorgligt nog har de kanske rätt. Oppositionen säger nej till Gränbyarenan men har inte kommit med något eget, realistiskt alternativ.