Publicerad: 2008-05-09 00:01, senaste uppdaterad: 2010-03-31 18:03
Det var fyra partisekreterare fyllda av tillförsikt som mötte de församlade journalisterna och bjöd på kaffe och macka på folkpartiets riksdagskansli. Det drygt timslånga samtalet uppehöll sig främst vid hur regeringen ska vända de dystra opinionssiffrorna och åter besegra socialdemokraterna 2010.
Får man tro de fyra herrarna måste regeringen, precis som alliansalternativet under valrörelsen, vara den som styr debatten. Folkpartiets Erik Ullenhag beskrev helt riktigt att "vi inte får fastna i maktens korridorer, vi måste se vad som berör människor i deras vardag"
Men ändå undvek man att tala om just en sådan fråga, en fråga som kan vinna valet åt regeringen på samma sätt som jobbfrågan och missnöjet med det långa socialdemokratiska maktinnehavet gjorde det 2006; man undvek att tala om rättspolitiken.
Den berör och engagerar, både hos borgerliga och socialdemokratiska väljare. Det spelar egentligen mindre roll om brottsligheten har ökat eller minskat. Det viktiga är att många människor känner sig otrygga och att de upplever att det offentliga inte tar deras oro på allvar.
Alliansen ska såklart inte ge efter för hämndbegär och mobbmentalitet. Däremot har man allt att vinna på att påpeka - och aktivt driva - att det inte finns någon motsättning mellan förebyggande åtgärder och mer handfast brottsbekämpning. När en grupp ungdomar genom hot, våld och skadegörelse tvingar tunnelbanestationer att hålla stängt i Stockholm går det inte att bara tala om deras personliga situation. Det är mycket möjligt, till och med sannolikt, att de har olika sociala problem. Men fler fritidsgårdar löser inte det akuta problemet, det gör polisiära insatser.
På samma sätt som jobbfrågan 2006 fick grupper som av tradition oftare röstar socialdemokratiskt att välja ett borgerligt parti, kan regeringen uppnå samma effekt om två år genom att våga tala om brottsbekämpning och trygghet i vardagen. Förutom att vinna väns-terröster kan det också vara ett sätt att desarmera Sverigedemokraterna. Partiet vinner alldeles för mycket på att framstå som det enda som vågar säga "sanningen" om otryggheten.
Trygghetsfrågan är ett trumfkort som väntar på att spelas. Det är inte enkelt, men rätt utfört, utan att hemfalla åt förenklingar och simpla hämndbegär, kan det vara en av nycklarna till en borgerlig valseger.