Publicerad: 2011-04-15 00:00
En av de frågor som de nationalistiska Sannfinländarna placerat på agendan är ju klappjakten på det svenska. Nog för att det länge funnits ett visst motstånd mot ”tvångssvenska” i skolan, men nu handlar det om något mer än språklektioner. De som riktar udden mot finlandssvenskarna genom att högljutt ventilera gamla fördomar, kanaliserar ett allmänt missnöje mot allt som i deras föreställningsvärd representerar överheten – EU och det gamla ”herrefolket”. Och så förstås mot invandrare.
Finlandssvenskar jag mött här i Helsingfors vittnar om att de upplever ett skrämmande hat. En person sa att man helst inte talar sitt modersmål högt när man går hem på natten. Somalier, Finlands mest synliga invandrargrupp, upplever detsamma.
När vi besöker migrations- och EU-minister Astrid Thors, Svenska Folkpartiet, vill hon dock betona att över 80 procent av finländarna ju inte alls hyser denna illvilja.
De som vill göra landet enspråkigt är få och extrema – men högljudda och väldigt aggressiva. Även för Sannfinländarnas ledare Timo Soini utgör de ett problem – de tillhör hans trupper, och här finns rasister med nazistiska kopplingar. Härom dagen kände han sig föranledd att säga att Finland visst ska vara tvåspråkigt och att invandringspolitiken ”är bra som den är”. Rasisterna på nätet reagerade genast med konspirationsteorier.
Alla Sannfinländarnas väljare är förstås inte rasister och svenskhatare. De är bara missnöjda. Med politiskt kompromissande och vänskapskorruption. Med ökade inkomstklyftor. Nedskärningar i skogsindustrin. Budgetunderskottet. Strukturomvandlingen. Och så vidare. Soini har oemotsagd fått måla upp den falska bilden av att Finland ”förblöder” på grund av EU.
Allt detta skadar Finland. I går kom nyheten att finska riksdagen kan stoppa Euroländernas stöd till Portugal. Vissa bedömare tror att de finska antieurostämningarna kan reta upp globala investerare.
Men allra värst är den råa, populistiska slagsidan i debatten. Finland får inte bli ett nytt Danmark.