Publicerad: 2011-11-24 00:00
Under de Röda khmerernas skräckregim i Kambodja under andra halvan av 1970-talet avled uppskattningsvis 25 procent av befolkningen på grund av svält, tortyr eller rena avrättningar.
Länge såg det ut som om de ledande Röda khmererna inte skulle ställas till svars för de beslut som de en gång fattade. Beslut som ledde till cirka 1,7 miljoner kambodjaners död.
Men då och då visar det sig att rättvisans kvarnar mal långsamt. Mer än 30 år efter de Röda khmerernas fall har rättegången mot den före detta utrikesministern Ieng Sary, statschefen Khieu Samphan och chefsideologen Nuon Chea (även känd som ”broder nummer två”) inletts i Kambodjas huvudstad Phnom Penh. De tre männen anklagas mot sitt nekande för folkmord, krigsbrott och brott mot mänskligheten.
Allt talar för att de kommer att bli fällda. Bevisningen mot dem är överväldigande.
För många av deras offer är dock en fällande dom lika viktig som svaret på frågan varför de gjorde som de gjorde. Om de äntligen får svar på denna fråga är oklart. En rättsprocess kan inte tvinga en åtalad person att förklara sig.
En rättegång mot de skyldiga kan dock hjälpa till att läka en del om än inte alla sår. Den som både överlevt de Röda khmerernas skräckvälde har genomlevt trauman, som är så djupa att de inte helt och hållet går att läka.
Brott mot mänskligheten drabbar inte bara dem som utsätts för dem. Även offrens barn och barnbarn påverkas av ett öde och av personliga trauman som inte är deras. Effekterna av ett folkmord dröjer sig kvar under generationer.
I sig borde det vara ett tillräckligt starkt skäl för att få världens ledare att leva upp till sina föregångares löften. Det är inte omöjligt att sätta ett stopp för folkmorden en gång för alla. Det krävs dock att världens ledare väljer att sätta det som är rätt före det som är opportunt. Att låta folkrätten gå före politiska överväganden.