Publicerad: 2011-02-10 17:48, senaste uppdaterad: 2011-02-10 17:02
Skriver man i stället en bok är man däremot själv juridiskt ansvarig för innehållet - bokförläggaren kan inte jämföras med den ansvarige utgivaren för en tidning. Logiken bakom dessa två skiljaktiga principer är tydlig - författaren är inte anställd utan är sin egen. Han eller hon överlåter publiceringsrätten till förlaget - förutsatt att man kommer överens om villkor och innehåll. Gör man inte det så går författaren vidare till nästa förlag med sitt manuskript. När författare bryter med sina tidigare förlag blir det ofta en nyhet på tidningarnas kultursidor.
Trots att vi har en väl fungerande och lättbegriplig reglering av dessa frågor så vill den statliga Yttrandefrihetskommittén ändra på alltsammans. I ett förslag som nu är ute på remiss vill man att bokförläggarna ska bli juridiskt ansvariga för innehållet i i de böcker som förlaget ger ut.
Vart leder det? Det vet ingen med säkerhet. Men risken är uppenbar att förlagen kan bli överdrivet försiktiga och att utmanande böcker kan få svårt att hitta seriösa förläggare över huvud taget. Risken ökar förstås genom att ingen förläggare kan kontrollera allt som sägs, till exempel i en självbiografisk bok, eller hinna ta ställning till tusentals sidor tryckt text varje säsong. Det kan kännas säkrare att vara försiktig i överkant, särskilt om vi skulle få en mer intolerant och inskränkt samhällsklimat.
Kommitténs förslag motiveras med att man vill EU-anpassa den svenska lagstiftningen. Men varför det? Hotas vi av repressalier från EU för att vi har den ordning vi har? Knappast. Skulle något problem uppstå så får det hanteras den dagen som det är nödvändigt. Om vi i oträngt mål börjar ändra på en väl fungerande svensk ordning så försvagar vi bara vår egen position om en skarp konflikt någon gång skulle uppstå mellan svensk tryckfrihet och den ordning som finns i andra EU-länder. I ett EU-perspektiv är faktiskt tryckfrihetens långa traditioner just i Sverige - sedan 1766 - ett argument i sig för att inte i onödan öppna dörrar som kan leda till en försvagning.
Kommitténs förslag bör inte genomföras.