Publicerad: 2009-10-27 00:01, senaste uppdaterad: 2010-02-20 19:02
"All identitetspolitik är fördummande. När människor reduceras till bärare av kollektiva identiteter upphör vi snart helt och hållet att se individer. Vi förlorar förmågan att urskilja nyanser och komplexitet i människors värderingar."
Så skrev Kalmarprofessorn Per Bauhn i söndagens Svenska Dagbladet. Bauhn beskriver träffande hur det går till när den ömsesidiga tilliten i en demokrati förvandlas till demonisering av tillyxade grupper. När schabloniserade "vi" och "dom" gör att man plötsligt inte kan se sig själv och sina medmänniskor, utan bara yttre attribut och markörer. Den som förenklar andra genom att förnekar individens nyanser blir själv till en platt figur.
Rubriken på Bauhns artikel är "SD och islamister mer lika än olika". I förra veckan skrev jag på Ledarloggen att ordföranden i Sveriges muslimska förbund, Mahmoud Aldebe, snarare hörde hemma i Sverigedemokraterna än i Centerpartiet, som han kandiderar för. Han har visat prov på en extremt värdekonservativ hållning, bland annat när han pläderade för att religiösa sharialagar skulle införas i Sverige.
något annat som utmärker Aldebe är att han oombedd talar å alla muslimers vägnar. Han gör sig till tolk för vad "muslimer" tänker, på samma sätt som SD i en av sina mest försåtliga slogans påstår sig veta vad alla svenskar tänker.
Per Bauhn visar hur SD och radikala islamister liknar varandra, är beroende av varandra och till och med finner ett taktiskt stöd hos varandra. Båda "uppviglar till ett mentalt undantagstillstånd", där människor hela tiden ska känna sig hotade.
Jimmie Åkesson skrev förra veckan i Aftonbladet att "muslimerna" är "vårt största utländska hot sedan andra världskriget", och SD kallar all kritik av partiet för "hatkampanjer". Radikala islamister målar upp hotbilder om det sekulära samhällets hat och hot mot muslimer. SD:s och de extrema islamisternas snäva världsbilder blir beroende av varandra.
På ytterkanten möts ytterligheterna, som när nazister och extrema islamister gemensamt uppträder i antisemitiska manifestationer. Och naturligtvis finns beröringspunkter, eftersom båda dessa läger utgår från en extremt konservativ värdegrund.
Tyvärr finns det i vissa politiska grupper, framför allt på vänsterkanten, en rädsla för att ta ett lika tydligt avstånd från radikala islamistiska yttringar gentemot grundläggande demokratiska värderingar, som man gör från främlingsfientlig konservatism. Därför är det viktigt att vi tydligt kan se dessa grupperingars gemensamma nämnare.
Av: Maria Ripenberg Ledarskribent