Publicerad: 2010-03-09 00:01, senaste uppdaterad: 2010-03-19 08:03
En folkomröstning fungerar som bäst när svarsalternativen är tydliga: Ska Sverige gå med i EU? Ja eller nej. Men det räcker inte med tydliga alternativ. Ett annat problem är de känslor en folkomröstning för med sig. I Sverige kommer varje ny folkomröstning med anknytning till EU (EMU eller ett nytt EU-fördrag) att förvandlas till en omröstning om själva medlemskapet, även om frågan gäller något annat..
För Islands del kommer varje fråga som ställs angående finanskrisen att få ett och samma svar: Det är bankerna och deras ledningar som bär skulden. Och skälet till att det kunde hända var den totala bristen på internationella regler för bank- och finansväsendet.
Islands folk har rätt. En befolkning på 300 000 kan inte hållas helt ansvarig för vad banker med långt mycket större omsättning än landet, och med en global spelplan, hittar på. Bara kraschen för Icesave innebär återbetalningar av gigantiska mått. Översatt till Uppsala kommun skulle alla kostnader för skola och barnomsorg behöva dras in för tio år framåt. Det går förstås inte.
Avtalet som folkomröstningen gällde är redan överspelat och nya förhandlingar har inletts. Men Storbritannien och Nederländerna har även fortsatt hårda krav som backas upp av de övriga EU-länderna. Tillsynen av bankerna har varit lika obefintlig i alla länder men de som tack vare sin storlek klarat sig med blotta förskräckelsen väljer nu att peka finger upp mot Nordatlanten och säga "så det kan gå, men principer är principer".
Den framtida EU-medlemmen Island ska tydligen inte känna sig välkommen. Särskilt anmärkningsvärt är att dess nordiska grannar stödjer EU:s linje. Det måste kännas extra svårt vilket också presidenten Grimsson ger uttryck för efter islänningarnas rungande nej till Icesavelagen.
Sverige har fortfarande chansen att ta ledningen i frågan och ge Island ett godtagbart avtal. Ett Island i konkurs har liten betydelse för svensk ekonomi, men islänningar i konkurs har stor betydelse för svenskar.