Oljeprisets uppgång gör det möjligt att utvinna olja och gas ur oljesand i Kanada och att investera jättebelopp för att starta utvinning av skiffergas/olja i stora förekomster i USA. När vi nu så tydligt ser den globala uppvärmningens effekter på isarna i Arktis, framstår oljebolagens enorma investeringar i nya utvinningsmetoder som helt befängda.
Till att börja med är de miljömässiga konsekvenserna av skiffergasutvinningen otillräckligt utredda. Man kan misstänka att oljebolagens försäkringar att grundvattnet inte kommer att påverkas har samma trovärdighet, som när cigarettbolagen köpte forskare som påstod att rökning inte alls var cancerframkallande. Det förefaller också som om den gas och olja man utvinner är smutsigare än den från produktion ur traditionella källor.
De stora oljebolagen är mäktiga organisationer, som köper, av- och tillsätter politiker även i västliga demokratier.
Det finns all anledning att tro att oljepengar strömmar in i de så kallade Super-PAC:s som främst stöder Republikanerna i det förestående amerikanska presidentvalet. Det ryska oljebolaget Gazprom är helt sammanvävt med staten och gruppen kring Putin. Det innebär att kortsiktiga vinstintressen styr de miljardinvesteringar som nu sker i USA och uppe i Arktis.
Samtidigt är vi på väg in i en ytterst allvarlig situation där all is i Arktis kan vara försvunnen under sommarperioderna redan år 2016. Det medför en långsiktig uppvärmning av vattenmassorna vars följdeffekter mycket väl kan bli att utsläppen av växtgaser, inte minst metan, ökar i snabbare takt och ytterligare skyndar på den globala uppvärmningen.
Därtill kommer att Tyskland ser det som politiskt nödvändigt att stänga sina kärnkraftverk och konsekvenserna blir att man nu tvingas bygga tolv nya kolkraftverk. Vi är alltså med oljebolagens benägna medverkan, de amerikanska politikernas kortsynthet och kärnkraftmotståndarnas helhjärtade stöd med rasande fart på väg mot stupet. Tyvärr är de ekonomiska intressena i oljeindustrin så mäktiga att utvecklingen knappast går att stoppa. Uppvärmningen förändrar odlingsmöjligheterna på ett drastiskt sätt och den utdragna torkan i Mellanvästern borde stämma även amerikaner till eftertanke.
Vi kommer att se allt fler länder som inte kan föda sin befolkning och där vattenbristen blir allvarlig och bestående. Man kan då frukta att stater börjar bedriva en geopolitisk säkerhetspolitik av 1800-talsmodell. Innehav av odlingsbar mark och tillgång på vatten blir snart av samma strategiska betydelse som oljan har haft det sekel som gått.
För övrigt anser jag att Gotland måste försvaras.