Publicerad: 2010-12-03 00:00
Och det går förstås inte att vända utvecklingen på fyra år, särskilt inte när mycket av den politik majoriteten velat genomföra mest varit lokala varianter av riksutspel. Ska en förändring ske på kommunal nivå, är det kommunala verktyg som måste användas – tidigare betyg, fler nationella prov och skriftliga omdömen kommer det ju ändå att bli.
Därför tänker Uppsalamajoriteten rätt när den väljer att låta ett oberoende företag granska och analysera situationen i Uppsalas skolor. Med granskningen som grund blir det lättare för kommunalråden Cecilia Forss (M) och Mohamad Hassan (FP), att se vilka organisatoriska förändringar som kan förbättra förutsättningarna för lärarnas arbete och elevernas lärande.
Ett fungerande ledarskap – i klartext: rektors roll och befogenheter – är avgörande. Och där finns mycket att göra, både nationellt och lokalt. På Svenska Dagbladets debattsida skriver Annika Elias, ordförande för Ledarna, om problemen med att rekrytera nya rektorer. I genomsnitt går det bara en sökande per rektorstjänst.
För Elias handlar en del av problemet om rektorsutbildningens utformning, men viktigare är nog arbetsförhållanden och skolledarnas ibland oklara roll. Rektorerna kläms mellan å ena sidan tjänstemäns och politikers krav, å andra sidan föräldrars, elevers och anställdas förväntningar.
Rektorerna förväntas leda verksamheten, ansvara för budgeten och skapa förutsättningar för lärare och elever, men ges sällan vare sig beslutsmandat eller tillräckliga resurser för att kunna sätta sin egen prägel på verksamheten. Ställda inför en sådan verklighet är det inte konstigt att många chefsämnen söker sig till privat sektor. Men det gör ju inte skolans behov av ledning mindre viktigt.
Skolan är inte som vilken arbetsplats som helst, men den behöver likafullt en ledning med tydligt mandat för att fungera. Utan den tryggheten försvåras lärarnas situation och därmed elevernas förutsättningar att nå goda resultat. Cecilia Forss och Mohamad Hassan får inte glömma bort rektorerna.