I många länder har grundlagen, konstitutionen, en mycket hög status då den ses som grundarnas ord, statens och allas rättesnöre. Den ändras inte lättvindigt och är samtidigt ständigt närvarande i samhällsdebatten. USA är ett exempel där skolbarn lär sig texten i lagen och de olika tilläggen. Den amerikanska konstitutionen används också regelbundet för att försvara så vitt skilda ändamål som rätten till abort och rätten att bära vapen.
I Sverige kan ganska många inledningen i regeringsformen, all makt utgår från folket. Eller, den egentliga ordalydelsen, ”all offentlig makt i Sverige utgår från folket och riksdagens är folkets främsta företrädare”. En förklaring till grundlagens relativa anonymitet är ursprunget, sedan den första regeringsformen 1634 har den i första hand varit en förvaltningsordning för hur staten ska styras. Individerna nämns i grundlagen första gången i och med regeringsformen 1974 då de olika fri- och rättigheterna räknas upp.
Den svenska grundlagen ändras också betydligt oftare än andra länders, utan någon större offentlig debatt. Senast 2010 ändrades grundlagen på en lång rad punkter, vilket nog gick de flesta helt förbi. Låt vara att det till stor del rörde sig om redigeringsmässiga språkförändringar.
Den viktigaste ändringen av den grundlagen vore kanske att se till att den inte går att ändra så lätt, att se till att den svenska demokratin kan bevaras. Är demokratin hotad? Ja, enligt Stellan Gärde, jurist som arbetat som ombud i 35 år i svenska domstolar och EU-domstolen, är det ”enkelt att avskaffa demokratin i Sverige”. Gärde intervjuades av Lärarförbundets tidning Folkhögskolan i februari.
Att ändra grundlagen kräver två riksdagsbeslut med ett val emellan, ordinarie val eller extraval. ”En tillfällig populistisk majoritet kan avskaffa grundläggande regler om mänskliga rättigheter och demokrati om man behåller sin majoritet efter ett extraval”, säger Stellan Gärde. Det räcker alltså med 51 procents stöd i två beslut för att ändra en grundlag i Sverige, medan det i exempelvis Finland krävs en kvalificerad majoritet för det andra beslutet.
Det svenska systemet ligger nära det polska, och i Polen bedöms demokratin vara så hotad att EU aktiverat artikel 2, som på sikt kan leda till förlorad rösträtt i unionen. Bestämmelsen ska användas i undantagsfall och ska avskräcka medlemsländer från att frångå EU:s grundläggande värderingar. Men under partiet Lag och rättvisas styre har systematiska hot mot rättsstatens principer förekommit, enligt EU-kommissionen.
Kritiken mot Polen gäller nya medielagar, som bland annat gett regeringen kontroll över public service-företagen. Men framför allt gäller den minskade befogenheter och ändrade tillsättningsregler för landets domare. Kommissionen anser bland annat att de nya lagarna ger den polska regeringen för stor makt över att utse och avtacka domare.
Här finns en parallell till Sverige och Domarnämnden, som utses av regeringen för att i sin tur utse domare. Det fungerar bara så länge inte en regering ser till att befolka domstolarna med ”sitt folk” och döma efter den rådande politiska uppfattningen. Det finns goda skäl till att oberoende domstolar är en hörnsten i en demokrati. Likhet inför lagen och hinder för att åtala och fängsla oppositionspolitiker, till exempel.
Stellan Gärde föreslår att riksdagen tillsätter domare, eller åtminstone har någon form av vetorätt mot utnämningar som då måste ske med kvalificerad majoritet. Det finska skyddet mot grundlagsändringar borde också införas i Sverige. Alternativet, enligt Gärde, vore ett system som i Tyskland och Norge, att vissa grundläggande regler inte går att ändra, som ett skydd för demokratin.
Den svenska grundlagen borde alltså ändras. Men framför allt måste den diskuteras mer och värdet av att bevara demokratin framhållas. Detta sker inte automatiskt, inte heller i Sverige.