Publicerad: 2011-07-28 00:00
Ideologin är den moderna, islamofobiska extremism som växt fram i Europa under 2000-talet. Den är en hybrid mellan de hatrörelser som dragit näring ur ”kriget mot terrorismen” och en äldre, postnazistisk miljö, född i onlinedebattens korsbefruktning av amerikansk och europeisk högerextremism. I dag uppträder den som en lättrörlig, vindkänslig populism med raseriet mot Europas muslimska minoritet som gemensamt riktmärke — ett första mål, men knappast det sista.
Det är många som invänder mot att kalla den rörelsen fascistisk, på ganska goda grunder. Den fyller ett brett fält, från klassiska antidemokrater till opportunistiska demokrater. Många av anhängarna uppfattar sig i själva verket som försvarare av liberala värden, upplysningstänkande och ”västerländsk demokrati” — man misstänker att det är fel ord som lockar. I USA går islamofobin i armkrok med både nyliberala ekonomiska doktriner och kristen fundamentalism, men i Europa försöker den allt oftare exploatera frihetliga värden, sekularism och kvinnors och homosexuellas rättigheter, som vapen i sin kamp mot minoriteterna.
Det är svårt att häri hitta beröringspunkter med den klassiska fascismen, annat än i den hysteriska och hatiska tonen. Men etiketteringen är inte viktig: det viktiga är att begripa att den islamofobiska rörelsen här och nu, i Europa 2011, fyller fascismens funktion. Det är kring muslimhatet som vår tids aggressivaste attack mot den liberala demokratins grundvärden börjat formera sig.
Blir vi därför överraskade av att ett årtionde av vulgär islamofobisk hets, domedagsprofetior och förräderianklagelser till sist leder till blodbad — då har vi inte lärt någonting av den dyrköpta läxan, vårt 1900-tal.