Publicerad: 2011-04-07 00:00
Riksbanken sätter räntan och har därmed stort inflytande på bostadsmarknaden. Högst motvilligt, eftersom styrräntan sätts för att ”upprätthålla ett fast penningvärde”, vilket betyder att hålla inflationen på en stabil och låg nivå (cirka två procent). Det så kallade räntevapnet har med andra ord helt andra uppgifter än att sänka priset på en bostadsrätt i Luthagen med 200 000 kronor.
Men om priserna fortsätter uppåt, för att sedan falla så kraftigt att inte långivarna får tillbaka sina pengar, då hotas hela betalningssystemet. Och det är Riksbankens uppgift att se till att det är säkert och effektivt. Därför är man orolig på direktionen.
Många finansiella kriser i många länder har utlösts just av obalanser på bostadsmarknaden. USA, Spanien och Irland och de baltiska staterna är aktuella exempel, men Sverige för 20 år sedan är lika tydligt. Alla kriser har föregåtts av att hushållens skuldsättning ökat kraftigt.
I Sverige är vi nu åter skyldiga skyhöga belopp till kreditinstituten. Varje år slås nya rekord. Hushållens förmögenheter ökar i motsvarande grad, och det skulle kännas tryggt om det inte vore så att det är just bostaden som är vår förmögenhet.
Forskning visar att bostadspriserna på lång sikt följer en trend. Oavsett hastiga uppgångar och fall anpassas priserna alltid, förr eller senare, till den långsiktiga trenden. Det Sverige har att välja på i det här läget är att priserna korrigeras till trenden snarast (enligt Bostadskreditnämndens analytiker innebär det ett prisfall på cirka 20 procent) eller att det blir ett ras vid ett senare tillfälle, med såväl personliga tragedier som återverkningar på svensk ekonomi som följd.
Korrigeringen vore givetvis att föredra. Och då behövs verktyg, regler för både kreditgivare och låntagare. Bolånetaket från 1 oktober, som tillåter lån på 85 procent av marknadsvärdet, verkar i den riktningen. Men ännu striktare regler behövs om bankekonomerna till slut ska få rätt om bostadsbubblan.