Publicerad: 2011-06-10 00:00, senaste uppdaterad: 2011-06-10 10:06
Resonemangen är genomgående ljuv musik för en luttrad journalist, då de samfällt kommer fram till att kombinationen egenart, kvalitet och läsarengagemang ökar mottagarens uppskattning av värdet. Problemet är inte, som det kan låta hos medieföretagen, ”den nya tekniken”. Problemet ligger i att lyckas utveckla innehållet och anpassa det till nya distributionsformer samt sticka ut i mediebruset. Innehållet är och förblir det väsentliga – oavsett hur det distribueras.
För att långsiktigt nå en position byggd på förtroende krävs insiktsfulla ägare med en journalistisk, publicistisk agenda samt ett socialt ansvar. Blind vinstmaximering kan nämligen snabbt rasera värden som tagit åratal att bygga upp.
Historien om reklamkanalen TV8 är ett nästan övertydligt exempel på detta. En banbrytande, medveten och genomgripande kvalitetssatsning på god samhällsjournalistik, gjord med effektiva och kreativa metoder av utvalda toppkrafter, ledde till att kanalens illröda siffror blev genomgående svarta. Dåvarande vd Birgitta Stål visade att det gick att få en fullt godtagbar vinstmarginal med ett kvalitetsinnehåll. Men för en vinstmaximerande ägare som MTG var detta inte nog – trots att tv-kanalen för första gången blivit lönsam! Ägarna såg inte värdet i socialt ansvarstagande, tillväxt och värdegrund. Det dög inte att varumärkeskännedomen ökat från 20 till 88 procent, reklamintäkterna med 5 275 procent och så vidare.
Vi lär oss i boken att upplagorna började falla före webbens intåg. Att den stora strukturomvandlingen kom med reklam-tv, inte med nätet. Och att teknikskiften är de största drivkrafterna bakom alla större samhällsförändringar. Vi borde se teknikskiftena som en möjlighet att göra journalistiken vassare och oumbärlig för att mottagaren ska kunna förstå och påverka omvärlden. Samma grundtanke som på 1800-talet, alltså. Då som nu gäller det att utmärka sig och vara den bästa uttolkaren/vägledaren för att bli lönsam. Och exemplet TV8 inger faktiskt mer hopp än förtvivlan.