Att väljare inte röstar som man tänkt sig har börjat bli en vana i många länder. Så blev det också i Katalonien 21 december. Den spanska regeringen, som utlyste valet, tog för givet att katalanerna var trötta på separatisterna och ville ha lugn och ro. Men så fick självständighetspartierna majoritet igen, dessutom klarare än tidigare.
Försöken att bilda en ny regionregering har inte kommit långt då ledningarna för de två största partierna befinner i Bryssel (PDeCAT) och i fängelse i Madrid (ERC). Såväl den tidigare regionpresidenten Carles Puigdemont som ett antal andra tidigare ministrar står anklagade för en rad olika brott, bland annat uppror, uppvigling och missbruk av allmänna medel.
Eftersom de två partierna tillsammans med vänsterextrema (och starkt separatistiska) CUP har majoritet (70 av 135 mandat) går det inte att förhindra att de tar över styret. Men den spanska regeringen tänker se till att det inte sker med hjälp av brottsanklagade personer och inte med hjälp av till exempel videolänk från utlandet vilket har diskuterats.
Det talas redan om nyval i Katalonien. Och nästa höst är det parlamentsval i Spanien. Den som snart sitter i förarsätet i spansk politik kan mycket väl vara Ines Arrimadas, ledare för det antiseparatistiska Ciudadanos som blev största parti i decembervalet. Hon är redo att ta över partiledarposten från Albert Rivera och konkurrensen i Madrid är för närvarande inte oöverkomlig.
Katalonienfrågan har skadat båda de traditionella maktpartierna PP och PSOE, särskilt PP som närmast utraderades i det katalanska valet. Den ”tredje kraften” i den spanska politiken, Podemos, har inofficiellt stött separatisterna i norr, men partiledaren Pablo Iglesias har inte kommenterat valresultatet. Han har över huvud taget inte synts offentligt sedan 20 december (El País 11/1).
Spanjorerna är trötta på korrupta maktpartier, liksom på separatister och populister. Hon har ingen brådska, 36-åriga Ines Arrimadas, men hon kan mycket väl vara framtiden för ett enat Spanien.