Publicerad: 2011-08-03 00:00
Överste Bani, talesperson för den libyska upprorsarmén, tog emot på ett arméhögkvarter i Benghazi i början av juli. Han var en utmärkt värd, lyssnade artigt, bjöd på förfriskningar, log brett, och talade mycket – det var en fenomenal svada. Metodiskt bockade han av hela checklistan över det som européer på besök i Benghazi vanligen vill höra, och undvek lika metodiskt att svara på de frågor jag faktiskt ställde.
Överste Bani var, helt enkelt, ett PR-proffs.
Sådana kan den libyska revolutionen behöva just nu, sedan det avslöjats att dess överbefälhavare, Abdelfattah Younes, har mördats av sina egna vapenbröder.
General Younes var förstås inte oomstridd. Dels kämpade han om kontroll över rebellarmén med Khalifa Heftar, en rivaliserande ÖB som flugit in från USA och nog bör betraktas som Washingtons man i Benghazi, men hatades också på helt egna meriter. I fyrtio år hade Younes varit en av Gaddafis närmaste medarbetare, inrikesminister vid upprorets utbrott, medansvarig för skenrättegångarna och morden - det enda som räddade honom från att hamna på EU:s och USA:s sanktionslistor var just att han bytte sida i tid.
I torsdags kallades han plötsligt till förhör av skuggregeringen i Benghazi, men nådde aldrig fram: istället avrättades han och hans adjutanter i kallt blod, varefter liken kastades vid vägkanten och brändes.
Vem som låg bakom dådet förblir oklart, men i Benghazi råder ingen brist på beväpnade män med motiv. En version skyller på en islamistisk falang inom upprorsarmén, en annan på Gaddafivänliga ”femtekolonnare”, en tredje på rivaliserande rebelledare och en fjärde på stamkonflikter inom oppositionen, medan en femte teori är att Younes straffades för fortsatt samarbete med diktatorn i Tripoli.
Vem vet? Säkert är bara att en av de många sprickorna i den libyska oppositionen plötsligt blottlagts, och att professionella PR-män som överste Bani kommer att få mycket att göra framöver.