Publicerad: 2008-11-13 00:01, senaste uppdaterad: 2010-03-31 19:03
Det var alltid ett himla snackande om lärarna. Bakom deras ryggar, ibland framför. Med våra trotsiga och inte alltid så inkännande och omdömesgilla tonårssinnen kunde vi skapa rena vandringsmyterna om vissa av våra ambitiösa och krävande pedagoger. Särskilt de som vågade vara impopulära. Något som senare i livet har kunnat få en att rodna ända ned till tårna av skam. Först på universitetet kanske man förstod vad vissa av dessa dissekerade yrkesmänniskor tillfört till ens omistliga kunskapsbagage.
Att vara lärare är att ständigt vara utsatt för granskning - ungefär så som chefer ofta nagelfars av sina medarbetare. Inte sällan blandas sak och person ihop. Kritiken behöver alltså inte nödvändigtvis vila på större kunskap om och förståelse för den pedagogiska ledarens uppdrag och vuxenroll - ej heller på djupare insikt om de egna tillkortakommandena.
Det är därför man stor skepsis tar del av centerpartiets käcka förslag att elever och rektorer tillsammans ska utvärdera lärares individuella prestationer. Detta som ett led i strävan att sprida löneskillnaderna mellan lärarna allt efter duktighet.
Att lönerna är bottenlåga (plats 24 av 32 i OECD) är förvisso ett stort problem i Sverige som får konsekvenser för status och kompetens hos lärarkåren. Att lönespridning och status var bättre när skolan var statlig säger måhända en del om kommunerna som arbetsgivare. Man kan exempelvis ifrågasätta kommuners förmåga att attrahera och rekrytera de bästa skolledarna. Att till exempel många grundskolelärare i Uppsala kommun tjänar mer än gymnasielärare visar också hur snett de bästa ambitioner kan slå.
Eftersom det i dag inte finns särskilda behörighetskrav för skolledare, är det rimligare att höja rektorernas kompetenskrav i förhållande till de behöriga lärarna än att skicka rektorn till eleverna för att få hjälp med lönesättningen. Ska lärarna på motsvarande sätt sedan hjälpa skolchefen att sätta lön på rektorerna?
Rutiner för regelbundna lönesamtal mellan lärare och rektorer måste säkras i den mån de saknas. Och eleverna ska naturligtvis kunna utvärdera sina lärare. Förslagsvis anonymt, direkt till läraren. Ett verktyg som läraren sedan kan använda för egen utveckling och som möjligt underlag för lönesamtal. Det kan vara ett sätt att sila snacket - utan att lägga locket på.
Av: Maria Ripenberg Ledarskribent