Publicerad: 2010-04-23 00:00, senaste uppdaterad: 2010-04-30 11:04
Så måste det också vara. Grundlagen är ett skydd för individens rättigheter och för minoriteter mot tillfälliga majoriteters godtycke. I detta fall kan man också säga att den är ett skydd för det kommunala självstyret. I Rege-ringsformens åttonde kapitel, paragraf 4 står nämligen, som exempel på frågor som kräver särskild lagstiftning, följande:
"Föreskrifter om rådgivande folkomröstning i hela riket och om förfarandet vid folkomröstning i grundlagsfråga meddelas genom lag."
Riksdagen kan alltså stifta lag om en nationell folkomröstning, men inte om en lokal eller regional. Sådana beslut fattas av kommunfullmäktige.
Mona Sahlin påstår att man kontrollerat saken med grundlagssakkunniga och fått svaret att man visst kan göra det som inte har stöd i Regeringsformen. Hur menar hon då? Och vad menar Wetterstrand och Ohly? TT har talat med jurister och statsvetare och genomgående fått samma förvånade reaktion. "En absurditet", säger till exempel folkomröstningsexperten Folke Johansson, professor i statskunskap i Göteborg.
De rödgröna har talat om tvingande riksdagsbeslut men menade kanske egentligen något annat? Till exempel att alla berörda kommuner själva beslutar om en gemensam folkomröstning. Det skulle nog vara teoretiskt möjligt. Men det förutsätter ju att alla kommuner går i takt - i praktiken att de alla har rödgröna majoriteter efter valet och dessutom att inga lokala företrädare för Socialdemokraterna revolterar. Eller ska man kanske låta landstinget utlysa folkomröstningen? Men också det förutsätter rödgrön majoritet, helt oavsett hur majoriteten i riksdagen ser ut. Allianspartierna i landstinget lär ju inte vilja medverka till att genomföra ett vallöfte från de rödgröna om de inte är tvungna.
Då är man alltså ändå tillbaka vid en tvingande lagstiftning i riksdagen. Och en sådan har alltså inget stöd i Regeringsformen. Sådant ska man veta om man gör anspråk på att sitta i regeringen.