Publicerad: 2012-01-27 00:00, senaste uppdaterad: 2012-01-27 14:01
Ett leende säger så mycket. Det kan vara glatt, sorgset, falskt eller förhoppningsfullt. När partisekreterare Carin Jämtin i går presenterade Stefan Löfven som blivande partiledare för Socialdemokraterna log hon förhoppningsfullt. Det finns anledning till det.
Formellt har Stefan Löfven föreslagits av Socialdemokraternas verkställande utskott. Det är i dag som han förväntas väljas av partistyrelsen, men det är bara en formsak. Allt är redan förankrat och klart. Eftersom Löfven, för närvarande ordförande i IF Metall, inte sitter i riksdagen behöver även en gruppledare för riksdagen utses som är stark och erfaren nog att ta debatten med Fredrik Reinfeldt i kammaren. Partistyrelsen förväntas välja VU-ledamoten och före detta statsrådet Sven-Erik Österberg till den posten. Carin Jämtin fortsätter av allt att döma som partisekreterare.
Stefan Löfvens situation som tillträdande partiledare är inte avundsvärd. Socialdemokraterna befinner sig i en djup kris, såväl förtroendemässigt, organisatoriskt som opinionsmässigt. Samtidigt är Löfvens politiska förmåga och kunnande utanför den fackliga sfär där han gjort sig ett namn oprövad. Men i ett första steg väljs Löfven för att ena ett sargat parti. Enligt socialdemokraten och professorn i statsvetenskap Ulf Bjereld uppfattas den tillträdande partiledaren som en person som står ovanför motsättningarna i Socialdemokraterna.
Uppdraget att locka tillbaka väljare och formulera en politik som på allvar utmanar regeringen kommer i andra hand. Men någon total omprövning av de åsikter som lett två raka valnederlag lär inte följa. Dels för att Löfven inte är kongressvald (än), dels för att partiet ännu inte vill erkänna behovet av en politisk förnyelse. Även om just han, med sin fackliga bakgrund, har möjlighet att ta sig an las-frågan och turordningsreglerna.
Då är det mer sannolikt att S under sin nya partiledare konsekvent riktar in sig på ett antal frågor där det finns ett folkligt missnöje mot regeringens linje - a-kassan, sjukförsäkringen och en eftersatt infrastruktur till exempel. Samtidigt som man öppnar för kompromisser i andra frågor. Både Stefan Löfven och den blivande gruppledaren Sven-Erik Österberg är pragmatiker.
Det är en politik för återkomst, inte stordåd. Socialdemokraterna kommer inte att bli ett 45-procentsparti under Stefan Löfven. De kommer inte heller att vinna slaget mot Moderaterna om storstadsområdenas medelklass. Men med Stefan Löfven som partiledare har Socialdemokraterna möjlighet att locka tillbaka de väljare som i dag inte röstar alls. Och som det politiska landskapet numera ser ut, kan det räcka med ett valresultat kring 30 procent för att återta den åtråvärda statsministerposten.
Det här vet både Stefan Löfven och Carin Jämtin. Det var därför de log så förhoppningsfullt.