Publicerad: 2010-06-23 00:00
Men när valet väntar runt hörnet vill ingen utmålas som den som tar från de fattiga för att ge till de rika. Robin Hood är alltid populärare än sheriffen av Nottingham.
Men det kommer en tid efter valet. Och då borde den rapport om inkomstfördelning, skatter och sysselsättning som i går presenterades av Saco vara intressant för regeringen – oavsett om Anders Borg eller Thomas Östros är finansminister.
Rapportförfattaren Eva Löfbom skräder inte på orden när hon beskriver värnskattens effekter: ”Värnskatten kan då ses som en illustration på hur en skatt med syftet att utjämna inkomsterna kan vara kontraproduktiv i den meningen att den minskar skattebasens tillväxt. Förlusten i tillväxten och effektivitet blir då så stor att även de grupper man vill gynna i längden riskerar att förlora eftersom den inkomst all har att dela på blir mindre.”
Efter att ha sett samma Löfboms genomgång hushållens ekonomi är det svårt att inte instämma. Det lönar sig att arbeta i Sverige, men det är ingenting man blir rik av. 80 procent av hushållen har i stort sett samma inkomster. Det är bara den fattigaste och den rikaste tiondelen som avviker. I den förra saknar man jobb, i den senare har man kapitalinkomster. Och förhållandet är ungefär detsamma både för brutto- och nettoinkomst. Arbete blir vägen till välstånd, men inte till rikedom.
Alla kan dock inte bli riskkapitalister eller ens framgångsrika entreprenörer. Ambitioner, hårt arbete och högre utbildning borde också vara den hävstång mot ett annat, bättre liv som det en gång varit. Men så länge inkomstfördelningen ser ut som den gör och skattesystemet snarare understödjer än bryter upp denna ordning förblir dörren stängd.
Gärna välstånd, men inte rikedom. Det förbehåller vi det lilla fåtalet, blir det cyniska beskedet från bägge sidorna blockgränsen. I alla fall innan valet. Sedan kanske partitaktiken får ge vika och trägen Saco verkligen vinner.