Publicerad: 2009-05-05 00:01, senaste uppdaterad: 2010-02-20 19:02
Det är med blandade förväntningar som jag stiger in i möteslokalen. Tillsammans med några journalistkolleger ska jag delta i ett lunchsamtal med den amerikanske imamen Yahya Hendi. Å ena sidan hoppas jag på en intressant och givande diskussion, som lärare i jämförande religionsvetenskap vid Washingtons Georgetown University kan Hendi säkert bidra med nya perspektiv. Å andra sidan är jag rädd för ytterligare en diskussion där en muslimsk företrädare blundar för de problem som existerar. Det är inte alltid enkelt att foga samman människor med olika sedvänjor och erfarenheter i ett samhälle.
Hendi slår redan tidigt an tonen: Religion är en del av problemet (med konflikter och bristande integration), men kan också vara en del av lösningen. Under hela samtalet behåller han samma anslag, det är svårt att hitta någon fråga där han inte reflekterar eller problematiserar. Men hela tiden tar han islam i försvar. För Yahya Hendi är islam en progressiv religion. För honom som muslim är det självklart att kämpa för kvinnors lika rättigheter och yttrande- och religionsfrihet.
Men lika stark som han är i sitt försvar av islam, lika starkt tar Yahya Hendi avstånd från många sedvänjor vi har kommit att koppla samman med islam och från de individer, främst i Europa, som vägrar integrera sig i sina hemländer. Det är inte bara väst som måste sluta se muslimer som en homogen, och hotfull grupp, muslimer måste också ägna sig åt självkritik:
"Islam har missförståtts av både muslimer och icke muslimer. Muslimer skyller gärna allt ont på västvärlden men borde skylla mer på sig själva, fundera över om vissa sedvänjor verkligen hör samman med islam."
En av Hendis viktigaste poänger är att de motsättningar vi ser i dag snarare handlar om politik och sedvänjor, inte att islam eller "muslimsk kultur" skulle vara oförenlig med med demokratiska fri- och rättigheter. Om det bara handlar om tron, borde det inte finnas några problem att leva som muslim i väst.
Enligt Hedi, måste muslimer som invandrar till Europa betrakta det nya landet som sitt hemland. Och det nya landet måste i sin tur behandla de nya invånarna precis som det behandlar alla invånare. Samma rättigheter, samma skyldigheter. Integration på lika villkor.