Publicerad: 2010-12-07 00:00
Somliga verkar tro att Sverigedemokraternas närvaro i riksdagen betyder att vi andra måste diskutera invandring och integration som nya, stora och kanske olösliga, politiska frågor. Det är på tiden att perspektivet vänds rätt. Sedan medeltiden – ja, givetvis ännu längre – har Sverige varit ett invandrarland. Alla enskilda individer har inte varit framgångsrika eller bidragit till landets utveckling. Men som en generell regel gäller att länder som varit öppna för invandring, handel och idéutbyte med omvärlden har gynnats starkt jämfört med andra.
Om någon verkligen tvivlar på detta så kan han eller hon läsa några sidor var som helst i Anders Johnsons nyutkomna Garpar, gipskatter och svartskallar, med underrubriken Invandrarna som byggde Sverige (SNS förlag). Johnson, som varit chefredaktör på Dagens Nyheter och är en ledande expert på företagshistoria, har åstadkommit ett storverk, därtill vackert formgivet och försett med spännande bildmaterial och utvikningar i oväntade riktningar. För många kommer den säkert att vara årets julklapp.
Man skulle kunna tro att det som Johnson berättar sedan länge är allmänt känt. Men så är det inte. I förordet konstaterar han att invandringen som en viktig faktor bakom Sveriges ekonomiska utveckling inte nämns i någon enda av de läroböcker för högstadiet och gymnasiet som han studerat. Och även etablerade historiker undslipper sig kommentarer av typen att invandringen före 1900-talet var ett marginellt fenomen. Man skiljer, skriver Anders Johnson, inte på invandringens omfattning och på dess praktiska betydelse och ger därmed en helt skev bild av det verkliga förhållandet.
Invandrare har, skriver han, startat eller byggt upp rader av välkända svenska företag: Abba och Ballograf, Beckers och Buttericks, Bonniers och Gleerups, Expressen och Göteborgs-Posten, Cloetta och Marabou, Felix och Findus, Graninge och Modo, Göta kanal och Götaverken, Höganäs och Perstorp, Handelsbanken och Sparbanken, Zeta och Zoegas, liksom Sveriges största företag, Securitas.
I perspektivet finns en fara. Att flytta eller fly undan förföljelse är en mänsklig rättighet även för den som inte kan väntas starta ett framgångsrikt företag. Öppenhet är alltid önskvärt för de möjligheter det ger enskilda människor. Det gör inte Johnsons bok mindre angelägen. Får Jimmie Åkesson boken i julklapp lär han däremot inte bry sig. Hans parti hyllar slutenheten som princip.