Publicerad: 2008-07-30 00:01, senaste uppdaterad: 2010-04-12 23:04
Vi var på tågluffen, L och jag. Med skolfranskan klarade vi oss hyggligt, med långfranskan gick det sämre. L skulle köpa bröd och gifflar - "croissants" som de heter på franska. Hon bad dock av misstag om "deux gifles, s'il vous plaît". Två örfilar, tack! L klarade sig dock undan med en storögd blick från expediten.
För franska barn vankas ofta andra bullar. "La gifle" eller "la fessée" - smisk på stjärten - kan blixtra till om de spiller, trotsar eller käftar. Ça y est!
Aga debatteras. Men ifrågasätts den? En fransk lärare som nyligen dömdes för att ha örfilat en elev stöttades av stora delar av den franska lärarkåren.
Något större intresse för en förändring av det slentrianmässiga diskandet tycks inte finnas bland landets politiker. I alla fall får man det intrycket när man läser Le Nouvel Observateurs special: "La gifle". Många politiker har fått smörj och tycker att det var "bra". Men undantag och nyanser finns. Sekreteraren för borgerliga partiet UMP Patrick Devedjian medger att de få gånger han daskat till sina barn, har han snarast upplevt det som ett nederlag för sin auktoritet!
I Frankrike skiljer man på kroppsbestraffning och örfil/smisk på stjärten. En domare i Avignon säger - utan att förklara diskrepansen - att det senare är okej "i pedagogiskt syfte", medan det förra inte alls är bra. Han har minsann aldrig hört något barn beklaga sig över lite smisk.
När Europarådet nyligen ordnade en konferens om aga i Zagreb hade Frankrike inga deltagare på plats. Kampanjen "Stopp för smisk" drivs bland annat av den litauiska ledamoten Marija Pavilioniene, som i den franska tidskriften beskrivs som "militant" agamotståndare. Men sådana behövs uppenbarligen; Unicef:s statistik visar att kroppsbestraffningar är den tredje vanligaste dödsorsaken hos barn i världen.
För traditionella franska barnuppfostrare tycks tillvaron svartvit: Om du inte smiskar och daskar blir barnen odrägliga parasiter och tyranner. Punkt.
En EU-bannbulla mot aga skulle alltså vara andra bullar för länder som ännu tillåter föräldrar att slå sina barn. Lyckligtvis är det redan olagligt i ett
15-tal stater i Europa. Sverige var först: rätten att aga togs bort 1966, förbud kom 1979. En lagstiftning som snabbt ändrade attityderna hos folket. Värt att testa i till exempel Frankrike.
Av: maria ripenberg ledarskribent