Publicerad: 2007-02-07 00:00, senaste uppdaterad: 2010-03-03 23:03
Familjegodsets ägare fortsätter att vegetera och strö pengar omkring sig tills konkursen är ett faktum. Gården säljs, körsbärsträden fälls. Ny ägare är mannen som vet att arbeta hårt - ett barn ur den sista generationen livegna i Ryssland. Tjechovs pjäs Körsbärsträdgården är en inkännande analys av ett paradigmskifte.
Klasser kommer, klasser går. Strävan efter ett klasslöst samhälle ledde exempelvis i kommunistiska Sovjetunionen och Kina till att nya klasser uppstod, politikereliter med hierarkier och knivskarp maktkamp, angiveri och utrensningar. I dagens Kina, alltjämt kommunistiskt, deklarerar partiföreträdare att transfereringar för att utjämna skillnader mellan fattiga och rika tar bort incitamenten. Utjämningspolitik befaras få den effektiva kinesiska motorn att skära ihop.
Stora klasskillnader finns i dagens Kina, men de är föränderliga. Inte cementerade, som det indiska kastsystemet, där individer ur de lägsta kasterna alltjämt inte kan klättra, oavsett förmågor.
Skillnaderna mellan fattiga och rika i USA är stora - även om här finns en del transfereringar och skyddsnät. Amerikaner tänker dock inte "klass" på samma sätt som europeer. "Den amerikanska drömmen" är ett arv från nybyggartiden: vem som helst, oavsett utgångsläge, ska kunna nå framgång genom talang, hårt arbete och tur. Hindren ska vara minimala. De svarta och spansktalande delarna av befolkningen kan inte generellt påstås ha samma utgångsläge som den vita, men även här växer en medelklass fram. USA är för övrigt betydligt bättre på att ge nytillkomna invandrare möjligheter till utkomst än exempelvis Sverige.
I Europa lever en historiskt cementerad klassindelning kvar, som grundar sig på annat än tillgångar. Det finns adelssläkter och kungahus, och även om dessa inte har kvar sin forna makt och rikedom så har de sin givna status.
Det är nog omöjligt att skapa en värld helt utan ojämlikheter. Men alla måste ha samma chans att förbättra sin situation. I samhällen med små hinder för social rörlighet blir det vanligare att göra en "klassresa". Sverige präglades särskilt under 50- och 60-talen av en stor social dynamik, dock från ett utgångsläge med mer uttalade klasskillnader än i dag.
Det mest avgörande för denna rörlighet är utbildning. "Klassresan börjar i klassrummet" skanderar Liberala ungdomsförbundet. Det är alldeles sant. Regeringens skolpolitik har förutsättningar att minska klasskillnader genom att justera systemfel som lett till dagens stora kunskapsklyftor. Livschanserna ska ju inte avgöras av att man har resurser hemma. Skolan måste täppa till sådana orättvisor. Annars kommer vi aldrig åt den eviga sociala snedrekryteringen till högskolan!
Det måste också vara möjligt att få in en fot på arbetsmarknaden, att leva på sin lön och kanske till och med kunna spara lite.
Diskriminering är ett slags klasstänkande som till exempel hindrar invandrare från att bidra med sin kompetens och kvinnor från att nå position och lön som de förtjänar.
Det är inte utan att det skulle behövas några paradigmskiften.
Maria Ripenberg | Ledarskribent