Publicerad: 2007-12-12 00:01, senaste uppdaterad: 2010-02-24 18:02
Folkhemmet bara dör och dör. Det dog med Per Albin Hansson, Tage Erlander, Ingmar Bergman, Lars Forssell och baron Ramel. Och nu, slutgiltigt, med Thore Skogman.
Det proklamerade kultur- och nöjesjournalisten Håkan Lahger i en debattartikel i Expressen i går. För Lahger bärs folkhemmet upp av en handfull män. Det kan han väl få tycka, även om hans artikel är späckad med myter och tankeglapp.
Vad är folkhemmet? Är det samhället? Eller en mysklubb för socialdemokrater dit resten av oss är tvångsanslutna? Man undrar, när man läser Lahger.
Han kapar för det första Thore Skogman och gör honom till Erlanders spegelbild och sedan till "kristen kommunist". Det senare för att Skogman önskade "frihet och jämlikhet". Vilka skriver inte under på dessa gamla liberala paroller? Ja, inte är det i första hand kommunister.
Skogmans låtar var vidare "ett oumbärligt soundtrack till Tage Erlanders och socialdemokraternas samhällsvision". Skogman hade samma "status och dominerande ställning" som socialdemokratin. Alltså är de per definition förenade. Det gick ju inte att "rösta bort" Skogman - precis som det var med socialdemokratin (!).
I viss mån har ju Lahger rätt. Ända tills riksdagens tvåkammarsystem avskaffades 1970 hade förstakammaren åttaåriga mandatperioder. Det hjälpte socialdemokraterna att bita sig kvar vid makten, även då de inte fick majoritet i andrakammaren. Vid första enkammarvalet, 1973, blev det plötsligt jämnt mellan blocken, och tre år senare vann de borgerliga. Lite tänkvärt, ändå.
I Wikipedia kan man läsa att "folkhem" först var ett ställe där fattiga fick tillgång till litteratur och samhällsinformation till reducerat pris. När Per Albin Hansson sedermera knyckte ordet var det direkt från högerns konservativa ideologi. I dag förknippar många folkhemmet med välfärdssamhället.
Men inte heller välfärd uppfanns av Per Albin Hansson. Flera grundläggande reformer genomfördes före socialdemokratins långa maktinnehav. T ex folkpension och åtta timmars arbetsdag samt allmän och lika rösträtt för kvinnor och män antogs av liberalt ledda regeringar.
En klok fokhemsikon som Astrid Lindgren - icke nämnd av Lahger - skulle nog ha tyckt att det är trams att kapa kulturpersoner för politiska syften. Själv lät hon sig aldrig kapas av någon.
Förresten, kanske Bruce Springsteen också är socialdemokrat?
Maria Ripenberg
Ledarskribent