Vad tänker kommunalrådet i den lilla kommunen när Arbetsförmedlingen plötsligt tar ned skylten och stänger kontoret på torget? Många upplever samma sak när sammanlagt 132 kontor ska stängas under 2019 och 2020. Samtidigt stiger arbetslösheten igen, och den lilla kommunen har sannolikt ett antal nyanlända och lågutbildade som står mycket långt från arbetsmarknaden.
”Vi står på en klippkant och behöver en livlina för att inte ramla”, säger Marino Wallsten, S-kommunalråd i Fagersta, till Expressen (23/9). Uppgivenheten beror inte bara på Arbetsförmedlingen, den statliga ersättningen för flyktingmottagandet bidrar också. Men i mars i år fick kommunen besked om att Arbetsförmedlingens kontor, som också servar Norberg och Skinnskatteberg, skulle läggas ner.
Nedläggningen var planerad till 2020-2021, men kontoret är i princip redan borta. Endast tre av tidigare drygt 30 anställda finns kvar och kommunens arbetslösa hänvisas till Västerås, sju mil bort. Fagersta illustrerar problemet med reformeringen av Arbetsförmedlingen. Det är inte att det görs som är bekymret, utan hur. Det går för snabbt. Och osäkerheten är betydande.
Det är länge sedan som Arbetsförmedlingen faktiskt förmedlade jobb. Endast var tjugonde arbetslös kan få hjälp till jobb där, och en arbetsförmedlare förmedlar i genomsnitt mindre än ett jobb varje månad. Näringslivet har hittat andra vägar och de flesta företagare har över huvud taget aldrig anlitat Arbetsförmedlingen för en anställning.
Myndigheten har däremot andra uppgifter. Att göra folk anställningsbara, brukar det heta, med utbildning, praktik och andra åtgärder. Elaka tungor kallar detta för att hålla ersättningssystemet i gång, med kvalificering till nya a-kasseperioder eller åtgärdsprogram. Men det ska ändå göras. Likaså ska statistik föras och prognoser göras. Men det är, handen på hjärtat, inte mycket av detta som kräver ett stort nät av lokalkontor.
Skylten och loggan har funnits där ändå i alla år. Som en chimär och en trygghet med sitt löfte om jobb. Kanske, kanske är det min tur i dag? Nu försvinner allt och verkligheten gör entré. Det är ont om jobb för vissa, särskilt i vissa delar av landet.
M/KD-budgeten slog ned som en bomb för Arbetsförmedlingen vid nyår. Snart kom också Januariavtalet med budskapet om att privata aktörer skulle ta över själva jobbförmedlandet. Sedan vidtog de drakoniska neddragningarna, med varslad personal och stängda kontor. Några privata aktörer som kunde ta över syntes inte till. Det är klart att det skapades oro.
Nu börjar det klarna något. ”Kommunerna ska kunna få spela en central roll i omgörningen av Arbetsförmedlingen”, meddelade regeringen i onsdags. Man har beslutat tillsätta en utredning för att se över om kommunerna rent juridiskt kan agera parallellt med de privata förmedlingsföretagen.
Det här hade nog de flesta kommuner redan förstått och för vissa är det också välkommet. ”Arbetsförmedlingens insatser är på så låg nivå att vi måste kliva fram och ta ansvar”, sade Uppsalas kommunalråd Mohamad Hassan (L) (UNT 21/10). Han ser flera fördelar med att ta över – den lokala kännedomen och inte minst att kunna tillgodose kommunens egna rekryteringsbehov.
Andra kommuner ser bara mer kostnader och större ansvar vältras över på dem. Där det finns jobb, som i Uppsala, kommer både kommunen och privata aktörer att hugga i och hjälpa till. Men vem ställer upp i Fagersta och Norberg? Den enda trösten är att ingen gjorde det förut heller. Skylten på torget var som sagt bara en chimär.