Publicerad: 2011-06-17 00:00
Det sämsta med lagen om anställningsskydd (las) är nog inte längre att fel personer får gå vid uppsägningar. Det är i stället att äldre inte vågar byta jobb, trots vantrivsel med uppgifterna. Det är lätt att se vad det leder till i form av sämre produktivitet, sämre rörlighet på arbetsmarknaden och därmed färre chanser för unga att komma in. Föreställningen om las, mer än själva lagen, gör att både företagare och anställda mår sämre, helt i onödan.
Turordningsreglerna vid uppsägningar går att förhandla om, och mindre företag kan göra undantag för två personer. Det största problemet vid förhandlingarna mellan fack och arbetsgivare är inte att bestämma vilka som måste vara kvar på grund av utbildning eller andra kvalifikationer, det är ”hänsyn till personliga egenskaper”. Enligt LO ska bara förmågan att utföra arbetsuppgifterna räknas. Enligt Svenskt Näringsliv kan de personliga egenskaperna vara avgörande för hur jobbet fungerar.
Men det är också den enda stora skillnaden mellan intresseorganisationerna, som tillsammans skrivit rapporten Faktiska konsekvenser av turordningsreglerna i las. Att LO annars indirekt skriver under på de stora problemen med las är ett tecken på att förändringar nu måste vara möjliga. Och på att det snart bara är Moderaterna som anser att arbetsrätten fungerar väl i Sverige.
Givetvis måste det finnas ett skydd mot godtyckliga uppsägningar. Men lagen måste anpassas till dagens arbetsmarknad, som är minst sagt annorlunda jämfört med 1970-talets då las kom till. Facket upprörs allt oftare av att ”las kringgås”. Men företagare hittar inte dessa lösningar för att jäklas med facket, utan för att man inte har något val om man vill överleva i konkurrensen.
En ny las måste både ha en utvidgad rätt till undantag och en större hänsyn till kompetens. Det är viktigt att man i Sverige vågar ta en utmaning vid 45 års ålder, när både orken och erfarenheten är stor. Att det inte finns så mycket att förlora som i dag.