Publicerad: 2011-09-30 00:00
De fosterbarn som vanvårdades under sin uppväxt kommer att få ersättning. Beslutet meddelades efter att regeringen kommit överens med Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet.
I våras föreslog regeringens egen upprättelseutredning att de vanvårdade fosterbarnen skulle få en offentlig ursäkt och en ekonomisk ersättning motsvarande 250 000 kronor vardera.
Allt tydde på att regeringen skulle genomföra utredningens förslag. Men någon gång under budgetförhandlingarna kom regeringen fram till att de drabbade skulle få nöja sig med ursäkten.
Den ansvariga ministern Maria Larsson (KD) fick i uppdrag att meddela beslutet att inte betala ut ersättning, vilket motiverades med att regeringen kommit fram till att det inte skulle gå ?att hitta en rättssäker och rättvis bedömning?.
Motiveringen ingav inte förtroende. Det har aldrig funnits några förutsättningar att betala ut ett skadestånd på strikt juridiska grunder. Skälen för att bevilja skadestånd var i stället moraliska ? staten kan betala ut ersättning ?ex gratia? av nåd.
Att Maria Larsson försökte motivera regeringens beslut med rättsäkerhetsargument var därför rent ut sagt enfaldigt. Kritiken lät heller inte vänta på sig. En hårt pressad Larsson meddelade att hon skulle inleda samtal med oppositionen. Om de kunde presentera ett ?rättssäkert och rättvist? förslag sade sig Larsson vara beredd att lyssna.
I förra veckan framkom det att Maria Larsson själv velat betala ut ersättningen, men att hon fått vika sig för majoriteten i regeringen. Hon sade att tyckte att det varit otroligt svårt att gå ut med beskedet. Även detta besked sänkte Larssons trovärdighet. En fackminister måste ibland försvara tuffa beslut, även om de privat inte håller med om dem. Det är trots allt betydligt jobbigare för dem som drabbats av beslutet än för den som får meddela det.
Så meddelades det att ersättningen trots allt kommer att betalas ut helt och hållet enligt upprättelseutredningens förslag, som alltså plötsligt anses vara tillräckligt rättssäkert och hållbart för att ligga till grund för det fortsatta arbetet.
Larssons argument för denna kovändning: att en bred politisk överenskommelse är nödvändig för att beslutet skulle kunna fattas, klingar dock lika illa som de tidigare förklaringarna. Ett beslut blir inte mer rättssäkert för att det är fler som ställer sig bakom det.
Regeringens och i synnerhet Maria Larssons velande i ersättningsfrågan har i onödan orsakat oro och förtvivlan bland dem som drabbats av besluten. Det kommer att ta lång tid att reparera förtroendet.