Publicerad: 2006-10-27 00:00, senaste uppdaterad: 2010-03-03 15:03
Exakt vad är det som säger att svensk demokrati och förvaltning kommer att fungera bättre om den regionala indelningen görs om och vi får sex eller åtta storregioner i stället för dagens län?
Eller att vi får 100 kommuner i stället för dagens nästan 300?
Någon kan svara att det på många håll är svårt att få skatteunderlaget att räcka till eller att få fram kvalificerade politiker och tjänstemän. Visst. Men det är inte ett svar på frågan varför hela landets karta ska ritas om på något av de sätt som den statliga Ansvars-kommittén nu begrundar.
Förslaget läggs efter nyår. Försöker regeringen genomföra en drastisk förändring av det slag som antyds i en del läckor från kommitténs arbete är risken överhängande att detta tränger ut allt annat från dagordningen. De problem som finns inbyggda i Ansvarskommitténs uppdrag är nämligen sådana att reaktionerna sannolikt blir mycket starka.
Det stora problemet är att Sverige är ett ganska stort land med mycket ojämnt fördelad befolkning. Ska man ha ett litet antal regioner som är ungefär likvärdiga vad gäller resurser och befolkningsunderlag så måste några bli mycket stora till ytan. Detsamma gäller naturligtvis för kommunerna.
Men då får man ett demokratiskt problem. Lokalt politiskt engagemang förutsätter enheter som medborgarna kan identifiera sig med. De ska vara möjliga att överblicka och ha en relevans som går utöver den rent administrativa. Visst kommer det att finnas val och kandidater även om enheterna blir mycket stora, men den lokala förankringen försvinner.
Skåne är ett exempel på en överblickbar regional enhet, och det fanns goda skäl att slå ihop de två tidigare skånska länen till ett. Gotland är ett annat exempel - men där talar samma argument för att Gotland inte ska inordnas under en regionstyrelse någonstans på fastlandet. Mälardalen är inte ett sådant exempel - någon gemensam Mälardalsidentitet som förenar alla som bor på Kungsholmen, i Köping, Kumla och Karlholms bruk finns inte och skapas inte av en ny administrativ indelning.
Kanske finns det några län som kan slås samman. Kanske borde Västra Götalands län tvärtom delas. Om det på några håll kan finnas skäl för kommunsammanläggningar så kan det på andra håll alltjämt vara motiverat att dela kommuner som blivit för stora, på det sätt som redan skett på många håll sedan 70-talet.
Tanken att det skulle gå att hitta en formel för en i alla avseenden enhetlig och konsekvent indelning av ett land med Sveriges storlek och struktur är fåfäng. Tvärtom måste vi vara öppna för större variationer och för fler "asymmetriska" lösningar. Det viktiga är inte storleken på regioner och kommuner utan att landet är indelat på ett sätt som människor känner igen och kan identifiera sig med.
Landshövding Anders Björck uppmanade i somras länets politiker att svara på frågan om Uppsala läns framtid och därmed också på frågan om Ansvarskommitténs arbete i stort. Några har gjort det. UNT:s debattsida står öppen för fler.
Håkan Holmberg | Politisk chefredaktör