Publicerad: 2010-02-05 00:01, senaste uppdaterad: 2010-04-14 17:04
Medan åtskilliga försvarar Birgitta Ohlsson, finns det alltför många som impertinent ifrågasätter både hennes instinkter och förnuft. Kvinnor Kan-grundaren Birgitta Sternberg skåpar ut den unga ministern som en "farlig förebild", och poängterar att hon, vare sig hon vill eller ej, är gift med en dinosaurie ("din man är en likadan man som din far och hans far och hans far.") Sternberg blir därmed själv en dinosaurie.
Att en sådan biologist skriver att "vi kvinnor inte ska lämna våra hem över huvud taget" är dock inte lika förvånande som att Hanne Kjöller, ledarskribent på Dagens Nyheter, utpekar Birgitta Ohlsson som "en hårdhudad dinosauriemamma" som tror att hon klarar att "vinka adjö till den lilla och åka direkt från BB till en nattmangling i Bryssel"!
Birgitta Ohlsson borde egentligen vara rörd över all denna omtanke om hennes barn. Men, som en klok man kommenterade på sr. se: "De enda experter som finns i detta fall är Birgitta Ohlsson och hennes man!" Föräldrars val är ju är en privatsak - det brukar till exempel kristdemokrater alltid påpeka. Men gäller då denna valfrihet bara under förutsättning att kvinnan väljer hemmet och mannen jobbet?
Birgitta Ohlsson åker sannolikt inte direkt från förlossning till nattmangling. Svensk föräldraförsäkring ger för övrigt barnet möjlighet till en unik start i pappas och/eller mammas närhet, jämfört med många bebisar i Europa, som måste lämnas till dagis i mycket späd ålder.
Reaktionerna på ministerns graviditet är intressanta. Här vaknar ryggmärgsreflexer, i frågan om kvinnors möjlighet att både kunna ha familj och ett krävande jobb, som man ville hoppas och tro var lika utdöda som dinosaurierna. Vad kommer det sig då att en fyrabarnspappa som Thomas Bodström kan ha tredubbla toppjobb, spela golf med mera, utan att någonsin bli ifrågasatt som närvarande far? Man känner stanken av en unken kvinnosyn!
Men, som Kaagard Kristensen påpekar, är det också en stereotyp och inskränkande syn på mannen som stinker i debatten. Många pappor känner sig i dag jagade av gamla förväntningar om att de ska vara karriärinriktade, fast de kanske hellre skulle vara mer med barnen. Medan karriärsugna mammor pressas av tjocka sedimentlager av uråldrig skuld.