Publicerad: 2007-10-24 00:01, senaste uppdaterad: 2010-02-24 17:02
Länets tonåringar mår bra och trivs i skolan!
Det var rubriken när landstinget i Uppsala län i augusti i år presenterade sin statistik över tonåringars hälsa. Andelen stressade hade minskat sedan 2005. Även andelen trötta hade minskat något, liksom andelen nedstämda. Det känns skönt som motbild till Folkhälsoinstitutets kartläggning, som UNT skrev om i måndags, och som visade en stark ökning av andelen 15-åriga flickor som känner sig nere.
Det som är slående är att flickor är så oerhört mycket mer stressade än pojkar; 43 procent av flickorna, men bara 15 procent av pojkarna, är stressade ofta eller alltid. Mer än tre gånger så många flickor som pojkar är nedstämda. Och trots att 15-åriga pojkdrasuter kan upplevas som mer än lovligt slöa, är det de flitiga flickorna som är avgjort tröttast.
I en studie av elitklasser på kommunala skolor konstaterar Skolverket att flickor utgör majoriteten av denna elit, men att de inte kan koppla av, har ont i magen och svårt att sova. De trivs i skolan, men är ständigt rädda att misslyckas.
För några decennier sedan var skillnaden inte stor mellan pojkars och flickors skolresultat. I dag har invandrarflickor bättre betyg än inhemska pojkar. Hela 65 procent av alla studenter är kvinnor. Flickorna jobbar och sliter och sätter höga mål. Ändå har många en stark känsla av att inte duga. Varför?
Förklaringarna är säkert mycket djupare och subtilare än att skolan är stressig - förr fick vi relativa betyg redan på lågstadiet. Men det var lättare att få utbildningsplatser, okvalificerade jobb och bostad. Och gymnasiet var tämligen okomplicerat - om än gediget.
Flickorna har dock mer att kämpa för: hur de än strävar kommer killarna att få bättre betalt, norpa professurerna, de flesta chefsjobben och så vidare. Det vet de - och killarna med, så de kan slappna av. Detta om något måste vi ändra på!
När regeringens utredare Sven Bremberg föreslår att "skolan bör se till att eleverna inte misslyckas" ringer dock en varningsklocka. Självklart ska elever få stöd. Men inte bara. För vad händer om man kommer ut i livet och aldrig har lärt sig att misslyckas? Katastrof!
Den som tror att man alltid kan vara godkänd, lyckad och briljant, kommer antingen att bränna ut sig tidigt - eller inte att idas göra något alls. För det är alltför läskigt att misslyckas.