Publicerad: 2007-05-11 00:01, senaste uppdaterad: 2010-03-04 05:03
Man ska ha spårvagn!
Rotterdam (UNT). Varför är det så kul att åka spårvagn... Man kliver på, spanar in en bänk vid fönstret, tuffar i väg, pling, pling - och i bästa fall kommer en trevlig spårvagnskonduktör.
Det gör det i Rotterdam. Hon kom och klippte biljetten precis som på tåget, fast jag bara skulle åka tre stationer; man blir av någon anledning lycklig som ett barn. Den storslagna staden blir ännu vackrare genom ett spårvagnsfönster.
Spårvagnarna i Rotterdam har dubbla vagnar och går så ofta som var tionde minut, kors och tvärs. Fast om man av någon outgrundlig anledning inte skulle vilja färdas på detta lustfyllda sätt ovan jord finns här också den snabba metron, som någonstans på väg ut mot förorterna går i dagen och förvandlas till tåg. Icke desto mindre finns förstås ett otal busslinjer i detta väloljade trafikmaskineri, och som om inte det skulle vara nog är alla gator i city försedda med tydliga cykelfiler. Liksom i Uppsala är cykelbanorna flitigt använda, inte minst av stadens studenter.
Självklart är en livlig ordinär tågpendeltrafik smidigt ansluten till övrig kollektivtrafik i denna stad med 600Ê000 invånare. För mig förefaller bilen vara tämligen överflödig. Sammantaget är den imponerande holländska logistiken väl värd att studera närmare.
I Uppsala kommun fungerar det inte särskilt bra just nu. Bilar cirklar runt och letar obefintliga p-platser eftersom alternativ till bilen saknas för många invånare och flera stora p-platser försvunnit. Cykelbanorna har blivit bättre, men kan bli fler och tydligare. Många busslinjer har glesa turer, och dåligt planerad spårkapacitet gör att Upptåget inte fungerar fullt ut som lokalpendeltåg.
Det är bara att applådera Uppsala kommuns ledning för att den i sitt klimatprogram bereder väg för spårtrafik i framtiden. I den långsiktiga planeringen ska det enligt förslaget finnas utrymme för spårtrafik mellan befolkningstäta områden och centrum. Finanskommunalrådet Gunnar Hedbergs slogan, att "man ska tänka spårvagn - men köra buss", kan förhoppningsvis läggas i papperskorgen. Man ska ha spårvagn!
Det som i måndags presenterades som en "intressant möjlighet" för Uppsala har faktiskt varit verklighet. Staden hade en väl utbyggd spårvagnstrafik fram till 1953, då den snöpligt upphörde till bussarnas fromma. Dåvarande spårdragning gick tyvärr inte att förena med den ökande biltrafiken. Till skillnad från i Norrköping och Göteborg revs spåren upp. Men precis som Stockholm, Helsingfors, Berlin, Strasbourg, Nice, Paris med flera miljömedvetna städer i Europa, kan också Uppsala lägga ny räls.
Spårtaxi på balk är ett alternativ som också diskuterats. Frågan är hur det går att lösa praktiskt och estetiskt i en liten, gammal stadskärna som Uppsalas. Huvudsaken är att den nödvändiga investeringen i spårtrafik förvandlar dagens trånga, röriga och osiga Uppsala till en ren, attraktiv och framkomlig stad, fri från bilar och med färre breda, brölande bussar.
Spår betyder stora investeringar. För prisets skull får vi nog se vagnar utan förare - människor är ju som bekant också en dyr investering.
Den trevliga konduktören kan vi nog glömma helt.
Maria Ripenberg
Ledarskribent