Publicerad: 2011-11-02 00:00
Bilden av Uppsalas elever spretar i SKL:s öppna jämförelser över landets gymnasieskolor. Å ena sidan är exempelvis Uppsalas gymnasieelever bäst i landet på att gå direkt från gymnasieskolan till studier på universitetet. Å andra sidan får kommunen ett bottenresultat (plats 279 av 290), då andelen elever som fullföljt en gymnasieutbildning inom tre år mäts.
Att många elever väljer att gå direkt till universitetet i en traditionell studentstad som Uppsala är visserligen väntat. Elevernas längtan att själva få ta del av studentlivet är en drivkraft, som inte ska underskattas. Betydligt märkligare är att så många elever misslyckas att fullfölja gymnasieutbildningen, i synnerhet som resultaten enbart handlar om behöriga elever, eleverna på det individuella programmet exkluderas således i mätningen.
En del av förklaringen kan troligen handla om så kallade snäll-G, vilka ges av välmenande lärare som mot bättre vetande låter elever läsa vidare på gymnasiet trots att de inte uppfyller kunskapskraven. Men snäll-G förklarar inte allt. Det är uppenbart att många elever inte har med sig tillräckliga kunskaper från grundskolan.
I Lärarförbundets årliga skolrankning hamnar Uppsala på plats 198 av 290. Rankningen är en partsinlaga, den ska alltså tas med en nypa salt, men resultaten pekar ändå på att det finns problem. Lärarförbundet anser bland annat att lärartätheten och skolpengen måste höjas. Ordföranden för barn- och ungdomsnämnden Cecilia Forss (M) håller inte med. ”Resultaten hänger inte ihop med pengar, det handlar om hur man använder dem”, sade hon i gårdagens UNT.
Forss har rätt såtillvida att det inte finns ett självklart samband mellan resurser och resultat. Många skolor uppnår fantastiska resultat med små medel. Men omvänt kan man heller inte säga att resurstilldelningen aldrig spelar någon roll. Vissa skolor är mer resurskrävande än andra främst på grund av socioekonomiska faktorer.
Resultaten beror heller inte helt och hållet på faktorer som skolan kan påverka. Elever, som har föräldrar som uppmuntrar dem, ser till att läxorna blir lästa och förväntar sig att de ska få godkända betyg tenderar exempelvis att klara sig bättre än elever som inte möts av samma krav.
Men detta förklarar endast en del av resultaten. Elever kan visserligen själva välja skola, men de kan varken välja vilken klass de hamnar i eller vilka lärare de får. Fortfarande beror elevernas resultat till stor del på enskilda rektorers och lärares skicklighet och ambitionsnivå. Det kommer man aldrig ifrån.