Publicerad: 2012-02-04 00:00
Vad har då förlusten av Uppsalas enda storföretag genom tiderna betytt för utvecklingen i Uppsala? Hade befolkningsökningen varit ännu större än vad den redan är om Pharmacia stannat? Hade Konsert- och kongresshuset byggts tidigare om det funnits ett storföretags ekonomiska stöd i grunden? Hade fler Nobelpris i kemi eller medicin tillfallit någon forskare verksam vid stadens två universitet?
Landshövding Peter Egardt ville inte hemfalla åt nostalgi när han i onsdags öppnade den permanenta utställningen om Pharmacias verksamhet i de gamla lokalerna i Fyrislund. Av storföretaget har det blivit en mängd småföretag i Life Science-branschen och antalet anställda i dag överstiger med råge de 4 000 som var anställda 1985 då förändringens vind började blåsa över Pharmacia, påpekade han.
Ekonomijournalisten Torun Nilsson har ett mer kritiskt förhållningssätt. I sin bok När Sverige sålde Nobelprisindustrin (SNS förlag 2010) frågar hon sig hur Sverige kunde tappa den världsledande och framgångsrika läkemedelsindustrin Pharmacia och Astra, av vilka i dag endast Astra Zeneca finns kvar (med stoppad forskning i Södertälje).
En utvecklingslinje är att det gamla ”intelligensföretagandet” med täta band mellan den medicinska och kemiska spetsforskningen vid Uppsala universitet och företag som var inriktat på den nödvändiga men också kostsamma långsiktigheten (det tar mellan tio och tjugo år att utveckla ett läkemedel) kolliderade med finanssektorns krav på snabb vinstutveckling. Devalveringarna i början på 1980-talet men också stora framgångar med läkemedel som magsårsmedlet Losec och Healon, tuppkamsextraktet verksamt vid ögonoperationer, var faktorer som ökade lönsamheten kraftigt vid såväl Astra som Pharmacia.
Den ekonomiska krisen i början av 1990-talet i Sverige och ett dribblande med fusioner, uppköp och nedläggningar ledde sedan till att de svenska läkemedelsföretagen flyttade ut, framför allt i Storbritannien och USA.
I dag har Uppsalaforskare inte något storföretag i Uppsala som kan exploatera deras upptäckter så att det får effekter på sysselsättningen – men väl möjligheter att själva bilda egna företag i branschen, bland annat med hjälp av Uppsala universitets holdingbolag UUAB. Villkoren för forskarna är avsevärt sämre än vad de var under Pharmacias glansår. Risken är stor att många forskare utvandrar till andra länder där det finns riskvilligt kapital eller universitet och forskningsinstitut med mer generösa villkor än de svenska.
I höst kommer en ny forskningsproposition. Tveksamt om den kan förbättra villkoren.