Publicerad: 2010-02-23 00:01, senaste uppdaterad: 2010-03-19 08:03
Om inte annat efter den gångna helgen. Att Uppsala station påminner mer om en polarstation än om en järnvägsstation och att hundspann känns som ett både säkrare och snabbare alternativ än tåget är inte ett gott betyg.
Helgens totalhaveri var en engångshändelse. Men de ständiga
förseningarna och de, som det verkar, nästan okynnesinställda tågen som präglat hela den här vintern är en annan sak. Om det inte går en vecka, knappt ens en dag, utan nya problem, är det något som inte stämmer. SJ ska förvisso inte bära skulden ensamt - Banverket ansvarar för rälsen. Det ändrar dock inte faktum: statliga bolaget SJ och statliga myndigheten Banverket sviker alla de pendlare som är beroende av tåget för att kunna ta sig till och från sina arbeten. Ett månadskort för sträckan Uppsala-Stockholm kostar närmare 2 000 kronor. Den summan borde garantera någorlunda punktlighet - även om det är vinter och snöar.
Det är svårt att inte känna medlidande med alla lokförare och tågvärdar som får höra det ena och det andra från uppretade passagerare. Men för ansvariga högre upp i järnvägshierarkin är det svårare att känna misskund: som man bäddar får man ligga. När Sverige år efter år låter bli att satsa på underhåll av järnvägsnätet (vi ligger i botten i Europa), och när Banverket och SJ prioriterar andra områden än Mälardalen, då blir det som det blir: vagnar som sedan länge passerat bäst före-datum, lok som ideligen går sönder och växlar som vägrar fungera. Varför skulle detta inte kritiseras?
I intervjun med UNT berättar Jan Kyrk att Banverket nu flyttar resurser för att "satsa på underhållet av järnvägslinjerna i Mälardalen". Det är inte en dag för tidigt. Men frågan är om Banverket har mod nog att flytta tillräckligt med resurser. Även SJ:s prioriteringar måste ses över, varför ska alls det statliga bolaget ansvara för trafiken? Finns det privata alternativ som är bättre?
Visst är Uppland vackert, men det finns en gräns för hur många gånger man vill blicka ut över den snöklädda slätten inifrån ett tåg någonstans mellan Knivsta och Uppsala - allt medan arbetsdagen sakta tickar i väg.
Karl Rydå
Ledarskribent